Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Framställning av tackjärn - Träkolsmasugnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMSTÄLLNING AV TACKJÄRN. TRÄKOLSMASUGNAR.
571
Fig. 565. »Blauöfen».
som ett stycke upp i pipan. Till mildrande av blästerns färskande inverkan på det smälta
järnet placerades forman horisontalt, till och med något lutande uppåt, varjämte man
tillsåg, att det smälta järnet alltid var täckt med ett lager av slagg. En avsevärd
besparing i bränsle ernåddes, beroende därpå, att ugnarna
numera kunde drivas kontinuerligt.
Denna modifierade typ av styckugn fick stundom
olika namn såsom »Blauofen» i Tyskland och
»Floss-ofen» i Österrike. I fig. 565 visas en ugn, stående
på gränsen mellan styckugn och masugn, avbildad
efter en teckning av Swedenborg. Skillnaden mellan
de ugnar, i vilka smältor tillverkades och de, vari
tackjärn framställdes, var, som synes, vid denna tid
icke stor.
Som ett egendomligt fall från denna
övergångsperiod kan nämnas, att det fanns styckugnar, som
allt efter behov och efterfrågan kunde användas såväl
för framställning av tackjärn som av
smidesjärns-smältor. Då man önskade framställa tackjärn, drog
man forman, som var av koppar, helt tillbaka in i
murväggen, under det att man, när smältor skulle
tillverkas, sköt forman långt in i stället.
Ett gemensamt drag för såväl styckugnar som för
»Blauöfen» var, att de voro försedda med s. k. slutet
bröst. Med bröst förstod man den vägg, som framtill
begränsade nedre delen av ugnen, det s. k. stället, och där såväl tappningen av slaggen som
uttagandet av järnet ägde rum. Vid övergången till framställning av flytande järn med
därav föranledd minskning av stället uppstod den olägenheten, att det rum, som var
avsett att upptaga såväl det flytande järnet som slaggen, blev så litet, att tappningarna
måste ske med helt korta mellanrum, varigenom arbetet vid ugnen högst betydligt
ökades. För att skaffa mera plats i stället vidtog man då den förändringen, att detta
drogs fram åt tappningssidan till, så att man erhöll en slags förhärd, varjämte man
försåg ugnen med öppet bröst, detta efter förebild från ugnar för smältning av bly, vilka
sedan gammalt varit anordnade på dylikt sätt. Denna anordning är karakteristisk för
alla tidiga masugnar intill mitten av
1800-talet. Fig. 566 visar nedre delen av en
masugn, försedd med ett dylikt öppet bröst, som
under smältningen tillslöts medelst kolstybb.
Det öppna bröstet medförde bl. a. den
fördelen, att man utifrån med spett och krokar
kunde, i och för rengöring och rensning, komma
in i ugnen, utan att först behöva tömma den
på dess innehåll. Småningom vidtogs även en
ökning av masugnens höjd med ett par meter,
så att denna blev 5 å 6 meter, varigenom en
bättre förvärmning av malmen erhölls. Att
denna höjd, så liten som den än vid jämförelse
med vår tids masugnar är, likväl på denna tid
Fig. 566. Masugn med öppet bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
