Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Malmernas bränning och rostning - Malmernas brikettering, agglomerering och sintring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
På grund av den jämförelsevis ringa avverkningsförmågan och de därav förorsakade
stora arbetskostnaderna per ton malm lämpar sig ugnen icke, där det är fråga om större
produktion, och har endast fått obetydlig användning.
Peterssons rostugn. Fig. 487 visar en av G. O. Petersson konstruerad
rostugn, som första gången kom till utförande vid Dals bruk i Finland år 1905. Ugnen
är fylld med malm, och den del av malmen, som i figuren utmärkts med punkter, ligger
ständigt kvar i ugnen och bildar s. k. rostugnskäglor, på vilkas översida den pulverformiga
malmen rutschar ned, då man uttager rostgods från uttagsöppningen. Sedan hettan
uppdrivits så högt, att malmen börjar sintra och bilda rusor, får man medelst krokning
underlätta malmens nedrasande. De få ugnar, som blivit byggda enligt denna princip, hava
varit eldade med masugnsgas.
Malmernas brikettering, agglomerering och sintring.
Fig. 488. Brikettpress.
För att med fördel vid masugnsprocessen kunna använda fattiga järnmalmer låter
man dem undergå en anrikning. Därvid krossas malmen till pulverform, varefter den
ofyndiga bergarten genom en eller annan anrikningsmetod frånskilj es den rena malmen.
Den erhållna produkten, som benämnes slig, brukar hålla 60—70 % Fe och utgör således
i avseende på järnhalten ett synnerligen värdefullt material för järnframställning. Sligen
är emellertid föga lämpad att i större mängd direkt uppsättas å masugnen, emedan gången
i denna vid större sligtillsats blir ojämn, vilket medför variationer i det tillverkade
tackjärnets beskaffenhet. Den finfördelade sligen har nämligen stor benägenhet att sila sig
ned mellan kol- och malmstycken, varigenom en anhopning av malm uppstår på ett
ställe i masugnspipan, under det att
på ett annat ställe malmkvantiteten i
förhållande till kolsättningen blir
obetydlig. Vid större sligtillsats föreligger
även fara för att täppningar och
upp-hängningar av beskickningen kunna
uppstå.
Om större mängder slig skola
uppsättas på masugnen, bör sligen av ovan
angivna orsaker på ett eller annat sätt
överföras till styckeform. Detta kan ske
genom brikettering, agglomerering eller
sintring, och vanligen äro dessa
förfaringssätt även förbundna med en
röstning.
Briketteringsinetoder. Alla
hithörande metoder kännetecknas därav,
att av den pulverformiga malmen
tillverkas briketter genom pressning i en
brikettpress. Fig. 488 visar en sådan
brikettpress med på bordet framför
densamma liggande briketter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
