Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Järnmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
fördel kunna användas i koksmasugnarna. På grund av sin fosforhalt användas h ä r
d-s 1 a g g e r från lancashire-, vallon- och puddelhärdar samt slagg från basiska
m a r t i n u g n a r vid tillverkning av thomastackjärn. Samma är förhållandet med
thomasslaggerna i de fall, då brist på fosforrika malmer föreligga, eljest
försäljas dessa slagger vanligen pulveriserade såsom gödningsmedel under benämningen
thomasfosfat. Sura bessemerslagger äro ofta manganrika, varför de
med fördel kunna användas vid tillverkning av bessemertackjärn.
Vällugnsslaggerna äro, såsom bestående av järnoxidoxidulsilikater,
mycket svårreducerade, varför deras användning knappast skulle vara berättigad, men
erfarenheten har visat, att en måttlig mängd av dylik slagg i beskickningen, dock ej
överstigande 10 % av denna, har ett gynnsamt inflytande på smältningsförloppet i
masugnen.
En viss betydelse för masugnsdriften hava på senare tid s. k. k i s b r ä n d e r fått.
Dessa, som huvudsakligen bestå av Fe2O3, erhållas vid svavelsyrefabriker såsom avfall
vid röstning av svavelkis. Som kisbränderna kunna hålla ända upp till 6 % svavel,
måste man givetvis iakttaga en viss försiktighet vid deras användning. Håller
svavel-kisen även koppar och andra metaller, komma dessa att vid röstningen kvarbliva i
kisbränderna, som, om kopparhalten är tillräckligt stor, sändas till kopparraffineringsverk,
där de få undergå en särskild behandling, varigenom kopparn jämte övriga värdefulla
metaller såsom guld, silver och nickel tillvaratagas. Härvid avlägsnas även en del svavel.
Återstoden av kisbränderna, som har fått namnet purple ore, är mycket järnrik och håller
från 60 till 65 % Fe, mindre än O,oi % P och under 0,1 % S. För att detta fina pulver
lämpligen skall kunna uppsättas på masugnen, briketteras det först.
Flussmedel. Hos vissa malmer är gångarten så beskaffad, att den vid smältningen
i masugnen direkt giver upphov till en godartad slagg. Dylika malmer sägas vara engående.
Av gångartens beståndsdelar är det huvudsakligen kalk, magnesia, lerjord och
kisel-syra, som äro av betydelse för slaggens förhållande vid smältningen. Av dessa
beståndsdelar äro de tre förstnämnda basiska, dock plägar man vid slaggberäkningar räkna
lerjorden bland slaggens sura beståndsdelar. Samtliga av dessa slaggkomponenter äro,
tagna var för sig, synnerligen svårsmälta, i blandning med varandra kunna de emellertid
smälta vid en temperatur, som kan ligga avsevärt under de enskilda komponenternas
smältpunkter. Förklaringen härtill är att söka i det förhållandet, att de agerande
ämnena lösa sig i varandra. En analogi härtill är, att de fasta kropparna is och koksalt vid
temperaturer under 0° gå i lösning, om de blandas med varandra, emedan systemet
koksalt-vatten har flytande form även avsevärt under 0°. De agerande ämnena i slaggen kunna
givetvis med varandra ingå kemiska föreningar — såsom då av kalk och kvarts bildas
kalciumsilikater — vilka då uppträda såsom nya komponenter i systemet.
Det är av vikt, att i masugnsslaggen ett sådant förhållande är rådande mellan de
sura och de basiska beståndsdelarna, att den är lätt flytbar, samt att slaggen även i
övrigt är av godartad beskaffenhet. Vid uppgörandet av beskickningen för en masugn
måste man därför, såvida man ej har tillgång till engående malmer, antingen blanda
malmer av olika gångartsbeskaffenhet eller också tillsätta slaggbildande ämnen, s. k.
beskickning smedel eller flussmedel.
Med hänsyn till gångartens beskaffenhet brukar man i vårt land sedan gammalt
indela de icke engående järnmalmerna i torr stenar, biandstenar och kvickstenar.
Torrstenar kallas så starkt kvartsiga, biandstenar däremot så starkt kalkiga järnmalmer, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
