Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Järnets egenskaper och dess legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING CCH FÖRSTA BEHANDLING.
härdningsförloppet har krom ett gynnsamt inflytande, i det att den ökar det s. k.
härd-ningsdjupet, d. v. s. det djup, till vilket härdningen intränger. Härdningsdjupet hos
ett stål med 1 % krom är t. ex. c:a 10 gånger så stort som hos ett vanligt kolstål. Vidare
ökar krom järnets förmåga att motstå röstning. I rosthärdiga eller s. k. »rostfria»
stålsorter brukar krom ingå med 12 å 15.%, under det att kolhalten hålles omkring 0,30 å
0,40 %. »Rostfritt järn» har samma kromhalt, men kolhalten uppgår endast till c:a O,io %.
Ett annat rostfritt material, som emellertid betingar ett mycket högt pris, håller
0,25 % C, 20 % Cr och 8 % Ni.
V a n a d i n. En tillsats av vanadin till stål gör detta mycket tätt. Med ökad
vanadintillsats följer upp till 0,7 % V en ökad hårdhet. Stålets hållfasthet mot
växlande påkänningar blir större genom en tillsats av vanadin, varjämte dylikt stål
är lätt att smida, dock får det ej upphettas för högt. På grund av detta legeringsämnes
stora benägenhet att bilda karbider, varvid segring lätt inträder, har dock användningen
av det rena vanadinstålet minskats. Segringar benämnas partier i det stelnade järnet,
som äro av annan kemisk sammansättning än järnet i övrigt. Vanligen yttrar sig
segringen såsom en anrikning av legeringsämnen (företrädesvis C, P och S) i materialets
inre och övre delar.
I stor utsträckning användas tillsatser av mindre mängder vanadin tillsammans med
andra legeringsämnen såsom krom, nickel etc., varigenom man ernår en avsevärd
förbättring av materialets egenskaper. Vanadin tillföres stålet i form av 35—40 %-igt
ferro-vanadin, vilket bör vara såvitt möjligt kolfritt. Vanadin anses hava starkt
desoxiderande verkan.
Wolfram ökar järnets förmåga att efter magnetisering bibehålla den antagna
magnetismen, varför wolframstål äro särskilt lämpliga för användning till permanenta
magneter. Wolf rams mest värdefulla egenskap är dock dess förmåga att vid närvaro av
vissa andra ämnen öka stålets egenskap att bibehålla sin hårdhet, även om dess
temperatur, t. ex. genom friktion vid svarvning etc., avsevärt höjes. Wolframstål utlöper
nämligen ej förrän vid mycket hög temperatur.
En god sammansättning på ett värmehärdigt eller s. k. snabbstål anses vara: c:a 17 %
wolfram, 2—4 % krom, 0,3—1 % vanadin och 0,6—0,7 % kol. Ett dylikt stål kan utan risk
för hårdhetens avtagande upphettas till samt arbeta vid rödvärme.
Molybden har ungefär samma inverkan på stål som wolfram, men verkar
mycket kraftigare, så att endast hälften så mycket molybden behöver tillsättas för att
samma resultat skall erhållas som med wolfram. Molybdenstålen bliva likväl mycket
dyra, varför deras användning är obetydlig. Under världskriget fick emellertid molybden
i stor utsträckning ersätta den då svåråtkomliga wolframmetallen.
För vissa sorters snabbstål sker dock en mindre tillsats av molybden, och
krom-molybdenstål hava fått en viss användning för diverse konstruktionsdelar, där hög
brotthållfasthet och relativt stor tänjbarhet varit erforderliga.
T i t a n har stor benägenhet att förena sig med syre och kväve, varför det stundom
användes såsom desoxidations- och gasreningsmedel vid tillverkning av vissa stålsorter.
Titanen förslaggas härvid, men stålet blir tätt och får ökad förmåga att motstå nötning.
På tackjärn har titan ett stort inflytande, i det att en tillsats av titan avsevärt höjer
sträckhållfastheten.
Aluminium har stor betydelse såsom tätningsmedel för stålgöt. På grund av
sin stora benägenhet att förena sig med syre reducerar aluminium i stålet varande
järn-oxidul, koloxid m. fl. syreföreningar; man bör dock vid tillsättning av aluminium
iakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
