Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Järnets egenskaper och dess legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Basiskt bessemerjärn eller -stål benämnes dock vanligen thomasjärn eller thomasstål.
Här bör även omnämnas, att inom fransk- och engelsktalande länder benämnes såsom
stål — oberoende av kolhalt och härdbarhet — allt vad vi kalla götmetall, ett
benäm-ningssätt, som särskilt bland förbrukare börjar allt mer och mer komma till användning
även hos oss.
Liksom tackjärnet indelas även stålet efter den huvudsakliga
sammansättningen i rena kolstål och specialstål (legeringsstål), stål här taget i den ovan nämnda
betydelsen av götmetall. Rent kolstål benämnes vanligen efter hårdheten, d. v. s. efter
den ingående kolhalten, specialstål efter de huvudsakliga legeringsämnena, t.ex.kromstål,
wolframstål, kromnickelstål, kromnickelvanadinstål o. s. v.
Med hänsyn till de olika ändamål, för vilka de huvudsakligen äro avsedda,
indelar man de olika stålsorterna i två huvudgrupper, nämligen: verktygsstål och
konstruk-tionsstål (maskinstål). Till den förra gruppen höra då de hårdare och till den senare de
mjukare stålsorterna. Vad rent kolstål beträffar, så lägges gränsen vanligen vid c:a
0,60 % kol.
Andra benämningar på stålsorter äro: snabbstål, självhärdande stål, borr stål,
magnet-stål o. s. v., benämningar, som tydligen mera exakt angiva respektive stålsorters speciella
egenskaper eller lämpliga användningsområde.
Järulegeringarnas egenskaper. Ett ståls egenskaper är, såsom tidigare nämnts, i
hög grad beroende av den kemiska sammansättningen. Enbart genom att analysera ett
stålprov kan man dock icke bilda sig en riktig uppfattning om materialets beskaffenhet;
tvärt om kunna i vissa fall andra faktorer, såsom mekanisk bearbetning och lämplig
värmebehandling, utöva ett rent av större inflytande på egenskaper och kvalitet än vad
den kemiska sammansättningen gör. Men ej nog härmed, det inträffar även, att material
med samma analytiska sammansättning, men av olika ursprung, efter en exakt lika
behandling uppvisa avsevärt olika egenskaper. Det svenska stålet t. ex. har ju under
århundraden åtnjutit ett mycket gott anseende på världsmarknaden. Förr ansågs väl
det svenska stålets goda kvalitet till stor del böra tillskrivas de svenska brukens tillgång
till fosfor- och svavelrena malmer samt till träkol av barrved, varigenom ett material
med synnerligen låga fosfor- och svavelhalter kunde framställas. Men fastän det numera
med den elektriska ugnens tillhjälp är möjligt att även av ett sekunda utgångsmaterial
framställa en i analytiskt avseende högvärdig produkt, så är dock det svenska järnet och
stålet alltjämt överlägset. Orsakerna härtill äro dock ännu ofullständigt utredda.
Kvalitetsskillnaden kan visa sig i högre hållfasthetsegenskaper, bättre eldhärdighet, stor
förmåga att med bibehållande av de goda egenskaperna utstå ofta upprepade
upphettningar, t. ex. för omhärdning eller dyl. o. s. v. I det följande skall i huvudsak endast
tagas hänsyn till den kemiska sammansättningen och dess inverkan.
Järnets legeringar med kol. I smält tillstånd har järnet förmåga att
upplösa kol; löslighetsgraden är därvid beroende av temperaturen, och ända till
omedelbart före stelnandet förmår det flytande järnet kvarhålla intill 4,2 % kol i lösning.
Omedelbart efter stelnandet faller lösligheten till 1,7 % kol, avtager därefter ytterligare vid
fortsatt avkylning och är vid temperaturer omedelbart över 710° nere i 0,9 % kol; vid
710° förlorar järnet så till sist fullständigt sin kolupplösande förmåga. Dessa varierande
löslighetsförhållanden inom den stelnande kolhaltiga järnmassan stå i samband
med inre omvandlingar, vilka förlöpa något olika allt efter som kolhalten är hög
eller låg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
