Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Stenindustrien, av H. Carlborg - Stenindustriella arbetsförfaranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENINDUSTRIEN. STENINDUSTRIELLA ARBETSFÖRFARANDEN.
477
Fig. 466. Fallhammare för
sten-klyvning.
Utom den vanliga gatstenen, varmed kör- och ofta gångbanor beklädas, erfordras
också för gatubeläggningen s. k. sträcksten, såsom gångplattor, trottoarflis, plansten,
kantsten, rännsten m. m., vilkas beskaffenhet framgår av namnet.
Gångplattor, vilkas användning numera är rätt obetydlig, göras lämpligen av granit
med plattformig avsöndring. De hava vid jämförelsevis liten höjd, 12—25 cm, en längd
av upp till 200 cm och en bredd av 15—100 cm.
De för trottoarkanter använda kantstenarna skola hava de synliga ytorna,
nämligen den övre planen eller koppen och framsidan eller koppen jämna, släta och
rätvinkliga, men sättet för ytornas behandling varierar,
så att de ibland göras råhuggna eller grovpikade,
vilka få ha knölar eller håligheter, pottor, av viss
storlek, och ibland krysshamrade efter olika system.
Måtten på kantsten variera mycket; som ett
exempel må anföras att i Göteborg användes sådan av
37 x 30 cm tvärgenomskärning. Längden avpassas
efter stenmaterialet och håller sig vanligen omkr.
100 cm.
Byggnadssten tillverkas av många olika former
och med varierande ytbehandling. I fråga om granit
brukar man skilja mellan stor sten och finsten. Till det
förstnämnda slaget räknas råa grundstenar,
kvader-stenar till socklar, kajer m. m., stenar till pelare,
bro-valv och trappor, monumentsten, gravramar,
kvarnstenar, valsar, syrebehållarstenar m. m. Finsten
utgöres av byggnadssten med finare ytbehandling och
profilering, såsom dörr- och fönsterinfattningar,
pilastrar, slipade, hyvlade och polerade stenvaror,
prydnadsföremål, bildhuggeriarbeten m. m.
Fordringarna på granit till annat än enklaste
slag av byggnadssten äro, att den låter klyva sig
rätvinkligt i tillräckligt stora block, att den ej är för
hård eller skör, att fina sprickor, s. k. stick, ej finnas,
att tryckhållfastheten är god, att stenen är
frostbeständig, att utseendet är tillfredsställande, att
stenen vid behov kan antaga polityr o. s. v.
De lösbrutna granitblocken renkilas och tillsättas först, tills de fått lämplig form,
varefter ytbehandlingen vidtager. De därvid vanligen använda handverktygen visas
å fig. 467. Vid grövre arbeten användes först pikhackan, e, av en storlek, som är avpassad
efter arbetets art, för att göra ytan grad, d. v. s. plan och icke skev, dock under
kvar-lämnande av smärre fördjupningar. En tung eller vårdslöst skött pikhacka kan dock
ibland skada stenens yta, varför ofta i stället göres bruk av spetsmejsél, a, och en klubba.
För åstadkommande av finare yta användas krysshammare, g, vilkas penar äro försedda
med spetsar, som bilda ett kvadratiskt rutmönster och som alltefter den grad av
finhuggning som* avses äro mer eller mindre tätt placerade. Spetsavståndet på den grövsta
krysshammaren, nr 1, är 12 mm och på den finaste, nr 5, 3 mm. För vissa ändamål
användas också s. k. ref felhammare, vilkas penar bestå av parallella skarpa eggar eller refflor på
10 till 2.5 mm avstånd. På den yta, som skall bearbetas, renhugges först med bredmejsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
