Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Stenindustrien, av H. Carlborg - Stenindustriellt använda bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
mängd. Kalkstenarna utmärkas av jämförelsevis liten hårdhet och tämligen låg
tryckhållfasthet saint kunna i regel antaga polityr. De påverkas jämförelsevis lätt av
atmo-sfärilierna, liksom även kalciumkarbonatet lätt sönderdelas av syror under bildning av
kolsyra, och äro därför som yttre beklädnadssten underlägsna granit och sandsten.
Många sorter äro dock mycket beständiga i fria luften, och inomhus till golv, trappor,
pelare samt till huggna och skulpterade arbeten äro de ofta synnerligen lämpliga.
Användningen av kalksten liksom f. ö. även av sandsten till byggnadsändamål har
varit ganska växlande och tidvis skäligen obetydlig, beroende på att ibland lätt vittrande
sorter brutits, vilket medfört en allmän räddhåga för materialet i fråga. De senaste
årtiondena hava härutinnan medfört en glädjande förbättring.
Med hänsyn till strukturen indelas kalkstenarna i korniga kalkstenar eller marmor i
vidsträckt bemärkelse, vilka ofta äro mer eller mindre dolomitiska, samt täta kalkstenar.
De förra kunna ofta hava bildats ur de senare genom en omvandling, vid vilken
mineralkornen kommit att bilda kristaller av större storlek, så att bergarten bl. a. lättare släpper
igenom ljus, den har blivit genomlysande. Så t. ex. kan ljuset ganska tydligt tränga
igenom en platta av parisk marmor av 35 mm, en av Carraramarmor av 25 mm och
en av pentelisk marmor av 15 mm tjocklek. Urbergets kalkstenar, urkalkstenarna, som
på grund av sin ålder varit mest utsatta för de omvandlande krafterna, äro samtliga
korniga, men även i yngre formationer förekomma dylika.
Då största delen av Sveriges yta utgöres av urbergsformationen, äro korniga
kalkstenar eller marmorarter av växlande färg och beskaffenhet ganska ymnigt förekommande
i vårt land, men relativt få hava fått praktisk användning inom stenindustrien. Många,
och detta är fallet även med de täta kalkstenarna, brytas i stället för tillgodogörande på
grund av deras kemiska egenskaper i rå eller bränd form inom järnhanteringen, den
kemiska industrien, lantbruket och byggnadsindustrien.
Den viktigaste svenska marmorarten torde vara Kolmårdsmarmorn (31 fig. 451),
vars välkända, vackra, gröna färg, som förorsakas av inblandad serpentin, torde vara
ganska enastående. Flera färgvariationer finnas, t. ex. gröngul med mörkgröna fläckar,
vit med ljusgröna fläckar och strimmor, vitgul med mörka ränder, mörkgrön med ännu
mörkare fläckar och flammor o. s. v. Den förekommer i ett brant berg på Bråvikens
norra strand, c:a 25 km från Norrköping, samt har tillgodogjorts rationellt och i ganska
stor skala alltsedan Kolmårdens marmorbrott år 1688 anlades. Till yttre arkitektur
användes den numera föga, då dess utseende avsevärt försämras med tiden, men
till inre beklädnadssten, golvplattor, kolonner o. d. är den i polerat tillstånd av god
skönhetsverkan, särskilt i kombination med brons. Den brukas också till framställning av
prydnadsföremål, såsom bordsskivor, gravvårdar o. d. samt till mortlar.
Kolmårdsmarmorn är använd i många av våra förnämsta byggnader, t. ex. Stockholms,
Drottningholms och Rosendals slott, Nationalmuseum, Nordiska museet, Kungl. Operan,
Uppsala universitetshus, Göteborgs högskola m. fl, och har även varit föremål för en
ingalunda obetydlig export till England, Frankrike och Tyskland.
Benämningen kolmårdsmarmor har numera börjat användas som namn på
samtliga svenska gröna marmorarter, som brytas eller hava brutits vid Groppetorp och
Claes-torp (32 fig. 451) nära Katrineholm samt vid Mölnbo och Vrå i Södermanland.
Opera-källarens i Stockholm gröna marmorspis är från Groppetorp liksom även
beklädnads-stenen i Riksdagshusets trappuppgång och vestibul, altarskranket och altarringen i
Stockholms Storkyrka samt vestibulbeklädnaden i Riksbanken i Stockholm äro från
Mölnbo och golvplattorna i Klara kyrka i Stockholm från Vrå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
