Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Hjälpapparater i anrikningsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Fig. 408. Bägarverk, inneslutet i
kåpa av trä.
högra bilden visar en bärrulle för ett icke kupat band. En allmänt använd bredd på
textilband är 600 mm, men både bredare och smalare förekomma. Transportband kunna
förläggas både horisontalt och lutande. I det senare fallet får lutningen dock ej vara
för stor, om icke transportmaterialet skall rulla eller glida tillbaka och ej följa bandets
rörelse. För grovstyckig malm bör lutningen ej överstiga 18° från horisontalplanet, men
fuktig sand och slig samt småkol kvarligga ännu vid lutningar mellan 20 och 24°. De
tidigare omnämnda plockbanden äro just sådana här
beskrivna transportband.
Stålband tillverkas framför allt vid Sandvikens
järnverk i Sverige av bästa kallvalsat, gråhärdat stål i bredder
upp till 600 mm och tjocklekar under 1 mm. Om större
bredder erfordras kunna två eller tre band läggas bredvid
varandra och hopsvetsas. På grund av stålbandens glatta
yta kunna de i regel ej givas större lutning än 14° från
horisonten. Uppläggningen av stålbanden måste ske på
något annorlunda utförda rullar än ovan beskrivits.
För transporter i vertikal eller nära vertikal riktning
gör man bruk av skopélevatorer eller bägarverk, fig. 408
och 409. De bestå av ett antal skopor, fästade på ett
ändlöst textilband eller kättingar (streckade å fig. 408),
som löpa över remskivor upptill och nedtill.
Alltsammans är vanligen omklätt med brädväggar. Skoporna gå
undertill ned i en behållare med det gods, som skall
lyftas, och fyllas där samt tömmas när de passera över
den övre remskivan.
S. k. öshjul arbeta efter samma principer, blott att
skoporna äro fästa på omkretsen av ett stort, roterande
hjul av ungefär samma diameter som den höjd godset
skall lyftas. De hava numera föga användning, emedan
de kräva mycket stort utrymme i jämförelse med
ele-vatorerna.
För uppfordring av i vatten uppslammat finkornigt
gods, pulp, använder man centrijugalpumpar, särskilt
konstruerade så att de ej sätta igen sig av det
finkorniga godset eller slitas för mycket. Även förekomma
s. k. spiralpumpar, av vilka fig. 410 visar en utförings-
form. Den består av en åt ena sidan ihålig axel, på vilken sitter ett pumphjul,
vilket visas till höger i tvärsektion efter A—B. Det utgöres av tvenne cirkulära
plåtskivor, mellan vilka är fastgjord, t. ex. genom svetsning, en plåtremsa på sådant
sätt, att ett spiralformat rum uppstår med en öppning vid hjulets periferi och en vid
centrum mot håligheten i axeln. Hjulet är delvis nedsänkt i den pulp, som skall
uppfordras. När hjulet med hjälp av ett kuggdrev och remskiva hålles i rotation kommer
den yttre öppningen att en gång för varje varv doppas ned i pulpen, som intränger i
spiralen. Vid hjulets fortsatta kringvridning kommer då den pulp, som befinner sig i
spiralen, att rinna in i denna och allt mera närma sig centrum. För varje varv inkommer en
viss mängd pulp i spiralen, och denna kommer sålunda att vara fylld med partier av vätska,
åtskilda av luft. Varje efterföljande parti pressar de föregående in mot centrum, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
