- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
412

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Anrikningsmetoder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

412 FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.

Den magnetiska sovringen och anrikningen har sin största användning vid fattiga
magnetit- eller svartmalmer, framför allt i Sverige men även i Norge och Nordamerika.
Den har möjliggjort tillgodogörandet av fyndigheter, som eljest ej skulle kunnat
bearbetas. Under år 1925 anrikades i Sverige i 35 magnetiska anrikningsverk 1032 000
ton fattig malm med en medelhalt av 39 % järn till 499 000 ton järnmalmsslig med
63.4 % järn. Samma år framställdes i 31 magnetiska sovringsverk 1 511 000 ton
direkt användbar malm och 443 000 ton för vidare anrikning avsedd produkt. Den
förstnämnda kvantiteten var nära femtedelen av all i landet erhållen styckemalm. Denna
sovring eller skrädning utfördes tidigare för hand men ställer sig nu genom användande
av maskinella metoder billigare.

I Tyskland i Siegenområdet använder man i rätt stor utsträckning magnetisk
anrikning av järnspatmalmerna efter dessas röstning vid gruvan. I Förenta staterna höjer
man på vissa håll i Wisconsin zinkhalten i vid våtanrikning erhållen zinkmalmsslig
genom att rosta den svagt, så att däri förekommande järnsulfider bliva mera magnetiska
och kunna avlägsnas med en magnetisk separator. Sligens ursprungliga zinkhalt kan
på detta sätt höjas från 35 till 60 %. En annan användning av de magnetiska
separa-tionsmetoderna är utdragandet med Wetherillseparatorer av volframit, svavelkis m. m.
ur tennmalmsslig, vilken för ändamålet likaledes underkastas en svag röstning. Slutligen
kan nämnas, att man lyckats anrika svagt järnhäl tig magnesit, som genom röstning
gjorts magnetisk.

Elektrostatisk anrikning. Vid denna metod använder man sig av olika minerals
olika ledningsförmåga för elektricitet. Metallsulfider och andra malmmineral äro ofta
goda ledare, under det att gångarterna äro dåliga, såsom framgår av nedanstående
siffror på specifika ledningsförmågan.

Kalkspat.........................1.0

Kvarts............................1.3 x 103

Glimmer...........................3.4 x 104

Zinkblände........................5.0 x 10®

Järnspat.....................’. . 7.0 x 10n

Kopparkis.........................5.0 x 1014

Magnetit..........................8.5 x 1014

Grafit ...........................1.6 x L015

Svavelkis.........................2.5 x 10ie

Blyglans..........................1.7 x 1017

Om kalkspatens ledningsförmåga sättes till l.o blir sålunda blyglansens
representerad av talet 17 med 16 nollor efter, vadan skillnaden är högst betydlig.
Anmärkningsvärt är att zinksulfiden, zinkbländet, är en relativt dålig ledare; olika bländesorter
hava dock härutinnan rätt olika egenskaper, liksom överhuvudtaget är fallet med
mineral av samma slag från olika fyndplatser.

Om nu en samling mineralkorn placeras på ytan av en kropp med stark elektrisk
laddning, ledes elektriciteten över till kornen med en hastighet, som motsvarar dessas
ledningsförmåga, så att de goda ledarna nästan ögonblickligen få full laddning. Kroppar,
som hava lika elektriska laddningar, sträva som bekant att avlägsna sig från varandra
enligt den s. k. Coulombs lag, d. v. s. de repellera varandra med en kraft, som är större
ju större laddningen är. De starkt laddade partiklarna komma därför att genast
bortstötas med stor kraft från den laddade yta, på vilken de placerats, under det att de svagt
laddade bortstötas mindre kraftigt. De förstnämnda komma sålunda att så att säga
kastas längre bort än de senare, och det är då tydligen möjligt att med en apparat av
passande anordning skilja dem åt.

Genom lämplig behandling kunna vissa minerals ledande egenskaper förbättras. Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:10:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free