Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Anrikningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
På sättmaskiner kan behandlas gods från c:a 25 ända ned till 0.5 mm storlek, men
ofta användes för kornstorlekar under 1.5 å 2 mm nedan beskrivna förfaringssätt.
Sättning av stenkol äger rum blott i fråga om relativt stora stycken, t. ex. 80—3 mm.
Sortering eller vattenklassering tillgår så, att kornen få falla i vatten. Alltefter olika
storlek och specifik vikt få de ju då olika fallhastighet och man kan tydligen genom
lämpliga anordningar skilja på olika s. k. sorter, där kornen inom varje sort äro
sam-fallande. Man brukar kalla de hastigt fallande kornen raska och dem, som falla långsamt,
matta. Varje sort kommer att bestå
av dels jämförelsevis stora,
specifikt lätta korn och dels relativt små,
specifikt tunga mineralpartiklar.
Några av de äldsta och enklaste
sorteringsapparaterna äro de s. k.
mjölrännorna, d. v. s. en rad breda
rännor, genom vilka pulpen, såsom
man med ett engelskt ord brukar kalla det i vatten uppslammade finkrossade rågodset,
flyter med avtagande hastighet. Detta åstadkommes på så sätt att rännornas bredd
tilltager och deras lutning avtager, under det att djupet är ungefär konstant eller 0.3—
0.5 m. Fig. 379 visar en sådan ränna i längdgenomskärning. Kroklinjerna a—e
representera den väg kornen röra sig, under det de falla i den mot höger sig rörande
pulp-strömmen. Linjen e representerar givetvis de raskaste kornens bana. Olika kornsorter
kunna tydligen uppfångas på rännornas botten och hållas skilda åt genom
insättandet av låga tvärväggar. Mjölrännor i detta utförande hava numera knappast någon
användning, men äro bland de äldsta apparaterna för behandling av finkrossat rågods.
Fig. 379. Mjölränna.
Fig. 380. Spetslådor.
Fig. 381. Spetslåda med klarvattentilledning.
I princip liknande äro de s. k. spetslädorna (fig. 380). De äro pyramidformiga lådor
av trä eller stålplåt med spetsen nedåt och anordnas i serie, börjande med en liten
låda och slutande med en sådan av rätt stora dimensioner. I varje efterföljande låda
får sålunda på grund av de större måtten pulpen allt mindre strömhastighet, så att
allt mattare korn få tillfälle att sjunka mot lådans botten, där en till sin beskaffenhet
av lådans dimensioner och pulpens påmatningshastighet bestämd kornsort kan avtappas.
Fig. 381 visar en spetslåda, i vilken genom ett uppifrån nedstickande rör inledes
klarvatten, som sålunda strömmar nedifrån och uppåt, så att kornen få sjunka i en
uppåtstigande vattenström, w. Genom ändring av vattentilledningen kan kornsortens
beskaffenhet regleras. Fig. visar också tydligare än den näst föregående bilden huru de
till bottnen sjunkande kornen avledas genom ett uppåt böjt rör A, en s. k. svanhals,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
