- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
370

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Brunnsborrning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

370

FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.

själva verket är sådant, d. v. s. destillerat vatten, alls icke smakligt, vadan en viss halt
av mineraliska beståndsdelar är önskvärd, såsom synes av följande analys å fullgott
vatten från en borrbrunn i fast berg.

Totalhalt fasta ämnen............................................... 206.0 mg pr liter

Kalk (CaO)............................................................ 52.0 >

Magnesia (MgO)........................................................ 11.8 *

Svavelsyra (SO3)...................................................... 21.2 >

Klor (Cl).............................................................. 3.6 J

Järn, ammoniak och salpetersyra.....................................saknas

Håller vattnet för mycket kalk- och magnesiasalter är det hårt och olämpligt för
hushållsändamål, i det att t. ex. ärter, bönor och té bli svåra att koka och vid tvättning
åtgår för mycket tvål eller såpa. För hälsan är det dock vid måttlig hårdhetsgrad ej
skadligt.

Ej sällan inträffar det att vatten från bergbrunnar är radioaktivt obh detta i högre
grad ju djupare brunnen är. Ehuru radioaktiviteten på Urban Hjärnes tid (1641—1724)
ju var fullkomligt okänd, synes denne dock hava haft en förkänsla av rätta förhållandet,
ty han skriver 1702, att i vissa källvatten finnes »en öfwer alla måtto subtilig och
genom-trängelig spiritus eller Mercurius naturæ, som är makelös godh och helsosam, hafwandes
en stor jemlijkhet, sympathie eller wänskap medh wåra lijfachtiga andar».

Som allmän regel gäller, att grundvatten förefinnes i alla sådana bildningar, som
överhuvudtaget äro genomsläppliga för vatten, nämligen i vårt land särskilt rullstensgrus
och sand men ej lera och vanligen ej heller moränmaterialet. Våra talrika rullstensåsar,
som nedtill äro klädda med lerhaltiga lager och vila på morän eller berggrund, äro ofta
verkliga underjordiska vattendrag med stark vattenföring och förstklassigt vatten.
Fig. 347 föreställer en schematisk tvärgenomskärning genom en dylik ås och visar huru
en källa, d. v. s. det naturliga utloppet för grundvattnet, uppstår vid åsens fot och huru
en vattenförande brunn erhålles, genom att man gräver sig ned till ett sandlager, som
står i förbindelse med åsen. Där man vid brunnsgrävningen gått ned genom leran och
träffat endast ett moränlager har däremot intet vatten erhållits.

S. k. fast berg är i ytan och ofta ända till 80 å 100 m djup ingalunda tätt utan
genomdraget av en otalig mängd sprickor, i vilka vattnet kan söka sig fram. I det svenska
urberget äro sprickorna så pass rikligt förekommande, att åtminstone mindre
vattenmängder nästan överallt kunna erhållas, där platsen ej ligger alltför högt över den
omgivande trakten. För den händelse att den normala grundvattenytan i en trakt står
högre än sprickzonens nedre gräns, kommer berget att till nämnda nivå stå fyllt liksom
en svamp med vatten, varvid detta dock ej är stillastående utan rör sig, om också med
ringa hastighet. Fig. 348 visar schematiskt huru grundvattenytan inställer sig i en
starkt kuperad trakt, där berggrunden flerstädes går i dagen. En brunn som härstädes
borras nära havet bör kunna giva vatten, men borras den på högsta toppen av berget,
är det sannolikt, att den ej blir vattengivande, emedan grundvattenytan där skulle
ligga så djupt, att berget är tätt och saknar sprickor.

I lösa jordarter gräver man som bekant brunnar av jämförelsevis stora dimensioner
eller anordnar s. k. rörbrunnar, som bestå av ett nedtill med hål försett rör, vilket
ned-drives i jorden, tills ett vattenförande lager anträffas. Röret får sedan antingen
utgöra sugröret för brunnspumpen eller också nedsänkes en pump i detsamma. I fasta
berget sprängas brunnar, men där grundvattenytan ligger djupt ställer sig detta vanligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:10:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free