Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Gruvbyggnader, av G. Fagerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVBYGGNADER.
313
Fig. 292. Olika bockkonstruktioner.
Fig. 293. Spännstol.
Skulle nu arbetsrummets väggar vara sådana, att man ej kan lita på att fästena
hålla sig i längden, måste man anordna stöd för stämplingarna. Vid en horisontellt
liggande stämpling är det naturligaste stödet stående ben, och stämplingen övergår då till att
bliva kappa i en bock. Hopfästningen mellan kappa och bockben göres på flera olika sätt,
av vilka några utföranden visas i fig. 292. Av denna är a en vanlig utföringsform i Sverige,
b går i Tyskland under benämningen svensk bock. Är bottnen eller den s. k. sulan,
på vilken bocken vilar, tillräckligt fast, är det nog att där fastdurka benen. Vid
starkt sidotryck och lösa bergarter nedhuggas bockbenen i sulan. Allt efter bergets
beskaffenhet sättas bockarna mer eller mindre glest eller tättimras arbetsrummet,
varjämte täckning kan inläggas mellan bocken och bergväggen.
Förstärkningssättet med bockar har sin begränsning i och med rummets ökade
bredd. Vid större spännvidder måste man övergå till användning av spännstolar, med
eller utan ben (fig. 293), som man för övrigt helst begagnar, när man är i tillfälle därtill,
även vid små bredder. Jämte sin styrka medför spännstolen den fördelen, att den
inbe-sparar en god del täckvirke, att mindre längder stämplingsvirke kunna användas och
att relativt smäckrare virke kan tagas än vid rakstämplingen. Dessutom för den även
det göda med sig, att taken kunna bibehållas relativt höga även efter förstärkningen,
vilket är av betydelse i transportorter, där plats
erfordras för elektriska belysnings- och lokkablar.
I en del gruvor, i synnerhet sådana med
sedimentära flackt liggande lager, har man att räkna
med att det starka bergtrycket förr eller senare
kommer att trycka sönder förstärkningsbyggnaden.
För att få byggnaden att stoppa i det längsta,
anordnar man i dessa fall så, att den kan giva efter
på vissa punkter och det oaktat tjäna avsett
ändamål. Vid de stående rakstämplingarna lägges
mellan berget och stämplingen ett minst 10 cm tjockt
mellanlägg, som får splittras sönder. I bockorterna
spetsas bockbenen i övre ändan och få dessutom
stödja mot ett mellanlägg under kappan, vilket i
första hand kommer att sönderstyckas. I vissa fall
lägges därjämte en slana under bockbenen. Detta
byggnadssätt, som åskådliggöres av fig. 294,
förekommer ofta i kolgruvor.
Av helt naturliga skäl måste man vinnlägga
sig om att de mera permanenta utfraktsorterna
Fig. 294. Bock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
