- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
212

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.

Fig. 161. Ackamulatorlokomotiv.

vikten är 1.5 ton, dragkraften c: a 200 kg och körhastigheten normalt 6 km pr tim, men
kan uppdrivas högre.

Ackumulatorloken i utlandet byggas med 8—20 hkr:s motorer. Vanligen användas
bly ackumulator er, som dock äro tyngre och fordra mera skolat folk än
Nife-ackumulatorerna. Vid utfrakt med ackumulatorlok har man gjort försök med att undvara föraren
å loket, men detta system har ännu ej vunnit större användning.

Tryckluftslokomotiven hava först under de senaste årtiondena i större utsträckning
börjat användas för utfrakten, ehuru det första med tryckluft drivna loket byggdes
redan på 1870-talet. Liksom ackumulatorloken medföra tryckluftloken ett energimagasin,
och när energien är förbrukad måste den förnyas. Då den energimängd, som kan
medföras, är beroende av ej endast luftvolymen utan även trycket, och på så sätt att ju
större det senare är ju mindre
kan det förra vara för samma
energimängd, är det tydligt,
att då utrymmesförhållandena
i orterna begränsa volymen,
måste trycket ökas om
energiförrådet ej alltför ofta skall
behöva förnyas. Det är därför
endast vid små
transportmängder och transportvägar, som
tryckluft med samma tryck som
för borrmaskinerna kan
användas; i allmänhet kräves en
särskild kompressoranläggning
för tryckluftsloken. Man skiljer
därför mellan lågtryckslok, som
använda samma tryck som
borrmaskinerna, samt
högtrycks-lok, som använda högre.

Lågtryckslokomotivet konstruerades 1911 för en speciell utfrakt i Grängesberg samt
visade sig där äga sådana goda egenskaper, att det sedan fått vidsträckt användning
vid de mellansvenska gruvorna, emedan kapaciteten är tillräcklig för därstädes
förekommande transporter, och det blir billigt i anläggning, då särskild
kompressoranläggning ej erfordras. Det bygges för en dragkraft av 125—215 kg samt en körhastighet av
8—10 km pr tim. Transportvägen mellan omladdningarna uppgår till max. 600 m. För
omladdningen åtgår en tid av c:a 2 min.

Högtryckslokomotivets laddningstryck varierar mellan 15—170 atm. Tryckluften
erhålles från en kompressoranläggning, vilken, för att laddningen ej skall kräva för lång
tid, komprimerar luften upp till 20—200 atm. Å lågtrycksloken går luften från
behållaren genom en regleringskran direkt till luftcylindrarna, men å högtrycksloken måste,
på grund av den stora variationen å trycket i huvudbehållaren, luften passera en
hjälp-behållare framför cylindrarna, i vilken hålles ett konstant arbetstryck med tillhjälp av
en reduceringsventil mellan de båda behållarna. Arbetstrycket är betydligt lägre än
laddningstrycket, och det brukar vanligen ej vara högre än 5—15 atm. För att
tryckluftens arbetsförmåga skall bättre utnyttjas, får den vid högtrycksloken arbeta stegvis
samt uppvärmas mellan stegen. Värmet tages från gruvluften, som under lokets gång får

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:10:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free