Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Mekaniska anordningar för underjordslastning, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
FYNDIGHEI ERS TILLGODOGÖRANDE.
Fig. 136. Anordning vid skrapning i en bockort.
tangent genom eggen, men då lindragets storlek och riktning äro variabla, kan man ej från
denna utgångspunkt bestämma vinkeln. Man har i stället experimenterat sig till den
samt funnit att den lämpligaste vinkeln är 15—30° alltefter materialets grovkornighet,
så att vinkeln tages större för grövre material såsom fig. 135 visar. Bladet skall sedan
från eggen böjas så att det ligger över tangenten genom eggen, för så vitt skrapan skall
föra godset framför sig och ej släpa det med sig. Denna form bidrager även till att
underlätta tömningen.
Hasplarna, som drivas antingen med elektrisk ström eller komprimerad luft,
utvecklade till en början ej mindre än 35 hkr vid en linhastighet av 120 m/min. Numera
användas till de lättare skraporna för mullmalm ett spel utvecklande en dragkraft av
900 kg vid en hastighet av 35 m/min eller c:a 7 hkr samt för de tyngre skraporna och
grövre malm ett spel utvecklande 15 hkr.
De arbeten för vilka skrapor med fram- och backlina bäst lämpa sig äro: transport
från stross till rullschakt eller ficka, lastning i vagnar.
Vid transport från en stross var till en början största svårigheten att på ett
tillfredsställande sätt fästa brytskivan invid bergväggen, så att skrapan kunde angripa
berghögen på olika punkter efter hela
längden. Finnes det fast berg på ömse sidor
om strossen, och denna ej är för bred,
har man löst problemet på så sätt, att
man inspänner mellan bergväggarna en
spännpelare av samma slag som
användes för bergborrmaskiner, samt
fäster brytskivan å denna, så att den
kan förflyttas längs densamma. Är
avståndet mellan bergväggarna för stort för en dylik spännpelare, inspännes i stället en
kätting.
Finnas ej några fasta väggar, utan man går fram med en bockort, begagnar man
sig av en c:a 4 m lång bom av 3 eller 4” rör. I främre ändan av denna bom är brytskivan
fästad, å mitten är fästad en x/2” kätting samt en krok, och i bakre ändan är den försedd
med 5 st. piggar. Denna bom fästes med kättingen mitt på den främre bockens kappa,
under det att bommens bakända med tänderna föres upp mot nästa bocks kappa enligt
fig. 136. Brytskivan kan nu svängas åt ena eller andra sidan av strossen endast genom
att bommens bakända tynges ned, så att tänderna lossna från timret, varefter den svänges
till önskat läge och ånyo föres uppåt. Dragningen i linan bidrager sedan till att säkert
klämma in tänderna i timret.
Om det ej är för högt till taket monteras haspeln å en spännpelare, i annat fall å en
vändskiva som fästes i sulan.
Transporten kan ej endast ske i rät linje enligt fig. 136 utan också i vinkel enligt fig.
137. Är riktningsförändringen ej större än 45° erfordras ej någon extra brytskiva för
draglinan, utan det är tillräckligt om å kurvans innersida uppspikas plank för skrapans
styrning. Vid större riktningsförändringar måste draglinan gå över en brytskiva, som
ut-föres så att linan automatiskt utkastas ur skivan, när skrapan kommit på lämpligt
avstånd från densamma. Detta åstadkommes därigenom att skivan är fribärande på sin
axeltapp och försedd med ett grunt spår för linan, så att när en å linan ett stycke
framför skrapan fastsatt kula kommer till skivan, kastas linan av. Vid tillbakagången
upplägges linan för hand i brytskivan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
