- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
135

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Sätten för berg- och jordarters lösbrytande, av H. Carlborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEKNISKA HJÄLPMEDEL. BERG- OCH JORDARTERS LÖSBRYTANDE.

135

I allt större utsträckning söker man numera ersätta kilhackan med de i det följande
beskrivna förskrämningsmaskinerna, varvid sålunda rännornas uthuggning
åstadkommes med hjälp av mekanisk energi. Grundprincipen för bergartens eller kolets
lösbrytande blir dock i det allra närmaste densamma, som redan beskrivits.

Arbetet med hammare och kil utgjorde i äldre tider jämte tillmakningen det enda
arbetssättet, varmed de hårdaste bergarternas lösbrytande kunde åstadkommas, och torde
nog i ålder kunna tävla med arbetet med hacka. Är bergarten redan i naturligt tillstånd
genomdragen av sprickor och släppor, blir förfaringssättet jämförelsevis enkelt, i det

Fig. 68. Arbete med kilhacka och borr i koppargruvorna vid Mansfeld, Tyskland; äldre bild.

att man endast genom indrivning av kilar i de redan befintliga remnorna fortsätter
naturens sönderdelningsprocess. I annat fall inhugger man i berget en ränna till lämpligt
djup, vilken sedan utvidgas genom att från dess väggar borthuggas regelbundna varv
av flisor. Ännu ett förfaringssätt, som liknar förskrämningen, består däruti, att man
genom utformandet av rännor på lämpliga sidor frilägger ett visst bergartsparti, som
sedan lossnar av sin egen tyngd eller avbrytes genom indrivandet av kilar eller brytning
med brytspett. Det inses utan vidare, vilket synnerligen mödosamt arbete en sådan
gruvdrift måste vara och vilken oerhörd muskelenergi som måste nedläggas för att utvinna
även högst obetydliga malmpartier. Häruti får man även förklaringen till att i Antikens
bergverk måste sysselsättas väldiga slavarméer, som tvingades till hårt och ihållande
arbete av uppsyningsmannens piska.

Fig. 69. Brytspett av sten.

För rännornas urholkande betjänade man sig i lösare bergarter, såsom kalksten och
liknande, dels av benstycken av djur eller någon gång människor, dels av stenredskap
fig. 69 och 70, medan metallverktyg tillgrepos, när materialet var hårdare eller den
stigande kulturen medgav deras mera vidsträckta bruk, fig. 71 och 72. Givetvis
medförde järnets och stålets tagande i människans tjänst en avsevärt ökad effektivitet
hos de använda redskapen, som snart fingo en ända till våra dagar bibehållen
utformning, fig. 73. Arbetssättet användes numera näppeligen vid den egentliga
gruvbrytningen, men har dock i någon mån bibehållit sig inom stenhuggeriet, där muskelenergien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:10:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free