Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fyndigheters upptäckande och undersökning, av H. Carlborg - Fyndigheters upptäckande och uppsökande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
FYNDIGHETERS UPPTÄCKANDE OCH UNDERSÖKNING.
funnos i staten New Jersey 115 järngruvor, medan år 1874 antalet hade stigit till 200.
Alla de nya hade hittats med kompassens hjälp. För Sveriges del torde man utan
överdrift kunna säga, att de allra flesta järnmalmsfyndigheter, som ej gå i dagen, hava blivit
upptäckta medelst gruvkompassen.
På senare år har det lyckats att utarbeta undersökningsmetoder, vid vilka
malmernas elektriska egenskaper tagas till hjälp. Man stödjer sig därvid på den
omständigheten, att malmerna ofta äro bättre ledare för elektriska strömmar än omgivande
ofyndiga bergarter. Om man leder en ström genom jordytan mellan tvenne elektroder,
framgår den i regel i vissa enkla banor, men om den på sin väg påträffar kroppar, som
äro bättre ledande än omgivningen, följer den framför allt dessa, där ju motståndet är
minst. Genom lämpliga observationer kan man registrera sådana avvikelser från det
normala förloppet, s. k. indikationer, och därav sluta sig till befintligheten av malmer och
andra bergartspartier med större ledningsförmåga.
Fig. 47. Ekvipotentiallinj ernås förlopp över en malmkropp. E\ E2 och E3 linjeelektroder,
p potentiallinjer, M malmkropp.
Det är i Sverige och Tyskland, som med engelsmännen Daft och Williams som
föregångare den elektriska malmletningsmetoden utbildats till att bliva praktiskt
användbar. Man använder sig härvid i Sverige av s. k. linjeelektroder, d. v. s. den
elektriska strömmen ledes genom jorden mellan tvenne jordförbundna parallella
ledningstrådar, utlagda på lämpligt avstånd från varandra. Med sådana elektroder
vin nes den fördelen, att i ett ensartat fält strömmen mellan elektroderna i
jordytan framgår i linjer, som äro räta, vadan eventuella avvikelser i ett fyndigt
område bliva lätta att tyda. Strömmarnas gång kan t. ex. undersökas genom
ekvi-potentialmetoden, å vilken flera uppfinnare arbetat. Ekvipotentiallinj erna äro
vinkel-räta mot strömlinjerna och sammanbinda punkter å jordytan med samma elektriska
potential. De framgå i ett ostört fält parallellt med linjeelektroderna, men avvika från
denna riktning i närheten av bergartspartier med avvikande elektriskt motstånd.
Inläggas linjerna på en karta över området i fråga, får denna ett utseende, såsom fig. 47 visar,
där E1, E2 och E3 äro linjeelektroderna (mätning företages mellan två och två för varje
gång), M malmen och p ekvipotentiallinjerna. Dessas förlopp undersökas med hjälp av
en hörtelefon. Om nämligen dennas tvenne ledningstrådar få sluta i två för
elektriciteten ledande stakar, som nedstickas på avstånd från varandra mellan linjeelektroderna,
åstadkommer den växelström, som passerar mellan dessa senare, för så vitt ej stakarna
befinna sig på ställen med samma potential, d. v. s. på samma ekvipotentiallinje, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
