Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIK. NYARE TIDEN.
69
1867, har redogjorts för utvecklingen i fråga om de viktigaste, tidigare i stor skala
tillgodogjorda mineraliska råämnena. Under 1800-talet togos emellertid ytterligare en
mängd metaller i människans tjänst, om också många tidigare ej voro okända, bland
vilka de förnämsta torde vara zink, platina, nickel, aluminium, mangan, krom, volfram,
vismut och magnesium. Under 1900-talet har till dessa lagts bl. a. radium.
Zinken var, som av det föregående framgår, ej okänd, men som självständig metall
var den utan betydelse till omkr. 1800, ty de kvantiteter metall, som tidigare
framställdes särskilt i England och något senare i Kärnten, Schlesien och Belgien, funno
användning nästan uteslutande för mässingsframställning. Omkr. 1820 lärde man sig valsa
zink till plåt och något senare att gjuta densamma samt att använda den för
galvanise-ring av järnbleck, och nu vidgades användningsområdet ganska hastigt.. Till en början
bröts zinkmalmen förnämligast i Schlesien, Rhenlandet och angränsande delar av
Belgien; omkr. 1850 tillkommo gruvorna vid Franklin i New Jersey och Bethlehem i
Pennsylvania i Nordamerika. Senare har mycket zinkmalm erhållits från Joplinområdet i
Missouri i U. S. A. och från Broken Hill i Australien. Till omkr. 1850 utgjorde galmeja
den huvudsakliga zinkmalmen, sedan började också mycket zinkblände tillgodogöras.
Platinan upptäcktes 1750 tillsammans med guld i Colombia, men fynd hava visat,
att vildarna i Ecuador redan långt förut därav tillverkade smycken. Den colombiska
platinan ansågs till en början värdelös och användes till förfalskning av guld, från
vilket den av dåtidens kemister ej kunde skedas. 1819 fann man de första ryska
fyndigheterna vid Nishnij Tagilsk och Bogoslovsk i Ural, som från 1824 började bearbetas
i större skala. På de allra sista åren har man gjort betydande platinafynd i Sydafrika.
Den med platina besläktade och tillsammans därmed förekommande osmiummetallen
fick omkring 1900 användning som glödtråd i elektriska lampor, och det hårda iridium
började på 1890-talet begagnas i spetsar på skrivpennor.
Den redan tidigare kända nickeln började framställas fabriksmässigt från 1823;
de numera viktigaste nickelgruvorna vid Sudbury i Canada upptäcktes 1883 och började
brytas 1888. Fyndigheterna i Nya Caledonien belädes med arbete 1874.
Aluminium framställdes första gången 1855 såsom metall men var länge så dyr,
att den ej kunde få allmän användning, och det var först det elektriska
smältnings-förfarandet, som från 1891 möjliggjorde en betydande prissänkning. Som råmaterial
tjänade först uteslutande kryolit, som ännu måste användas i viss utsträckning och vilken
endast förekommer vid Ivigtut på Grönland, där den började brytas 1857 av danska
regeringen, men sedermera lärde man tillgodogöra sig bauxitlagren i Frankrike och Förenta
staterna samt på andra håll.
Bortser man från den urgamla utvinningen av koksalt var det ända till mitten av
1800-talet i stort sett endast metallindustrien, som gruvbrytningen försåg med råvaror.
1800-talet såg emellertid den kemiska storindustrien födas, för vars ständigt växande
behov sedermera allt större mängder och allt flera olika slag av mineraliska ämnen måste
framskaffas ur jordens inre.
Tillverkningen av konstgjorda gödningsämnen började i större skala omkr. 1850 och
tog så småningom i anspråk chilesalpeter, guano, naturliga fosfater, kalisalter och
thomas-slagg från den basiska bessemermetoden för järnframställning. Salpeterindustrien i Chile
började taga fart från omkr. 1830. Guano, d. v. s. huvudsakligen länge lagrade
fågel-exkrementer, hade redan i flera århundraden använts i Sydamerika, när den omkr. 1840
började införas till Europa. Guanon förekommer på de regnfattiga kusterna av Peru
och särskilt på de därutanför belägna öarna, av vilka de viktigaste äro Chinchaöarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
