Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Telefonledningarna - Luftledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEFONLEDNINGARNA. LUFTLEDNINGAR.
781
skruvning av ledningarna, vilket är det i Sverige vanligen använda sättet. Principen
för båda metoderna är, att dubbelledningens båda trådar oupphörligen växla plats med
varandra; de komma då att i genomsnitt befinna sig på samma avstånd från störande
ledningar och jord.
Korskopplingens utförande framgår av fig. 854. Dubbelledningens a, b
båda trådar korsa varandra på mitten (i en stolpe), så att a och b under lika långa
sträckor komma att ligga närmast den störande ledningen c. Summan av de från c
inducerade spänningarna blir därför lika i a och b, och några induktionsströmmar genomgå
ej telefonerna.
Gå flera dubbelledningar parallellt, få de ej korskopplas i samma stolpar; de bliva
då ej korsade inbördes, varför överhörning mellan dem äger rum. Korskopplingen måste
därför utföras olika i de skilda ledningarna, såsom schemat visar.
Skruvningen innebär, att ledningarna gå fram i spiralform, varigenom
branscherna alltid ändra läge. Dubbelledningarna skruvas vanligen tillsammans två och två,
bildande en s. k. fyrskruv, se fig. 855. En lednings båda trådar (heldragna eller streckade
linjer i fig.) ligga då i de diagonala hörnen av en kvadrat. För varje stolpavstånd vrida
sig trådarna 1/4 varv. För att ej överhörning skall äga rum mellan bredvid varandra
liggande fyrskruvar, låter man på vissa sträckor trådarna framgå parallellt, olika långt i
de skilda fyrskruvarna. Skruvningsmetoden har man ett utmärkt tillfälle att studera
från fönstret på ett i gång varande järnvägståg, när järnvägslinjen följes av ett knippe
telefonledningar.
Ledningsbyggnad. Liksom övriga elektriska ledningar uppläggas telefonledningarna,
då de framgå som luftledningar, på isolatorer. Dessa äro av liknande slag, som de vid
telegrafledningarna använda, vanligen av porslin men även av glas (i Amerika).
Isola-torerna äro anbragta på trästolpar (vanligen impregnerade) eller vid telefonledningarnas
framdragande genom större samhällen på s. k. télefonfästen på hustaken.
Då man i allmänhet för nedbringande av byggnadskostnaden låter ett så stort antal
luftledningar som möjligt följas åt på samma stolpar, kunna isolatorerna ofta ej fästas
på krokar direkt i stolpen, utan placeras i stället på järnreglar. En stolpe eller ett
stolppar kan på detta sätt uppbära över ett hundratal trådar (se fig. 856). På samma
sätt utgöras telefonfästena ofta av stora järngalgar med rader av isolatorer, under det
att de i sin enklaste form bestå av endast ett vid en skorsten eller på takkanten fästat
järn, uppbärande en enda abonnentledning.
Ju närmare man i ett telefonnät kommer telefonstationen, desto större blir
ledningarnas antal. Förr i tiden, då även i de största städerna ledningarna framdrogos som
Fig. 854. Schema för korskoppling av
parallella telefonledningar.
Fig. 855. Tvenne till en fyrskruv skruvade
telefonledningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
