Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Mikrofonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIKROFONEN.
721
Fig. 765. Edisons avsändare 1878.
Edisons avsändningsapparat. Edison uppfann efter mycket experimenterande
år 1878 en avsändare, vars verkan enligt hans mening berodde på, att motståndet hos
en kolskiva varierar med trycket på densamma. Den visas i fig. 765. Innanför
membranet M befinner sig en kapsel, bestående av en platta K av särskilt behandlat
kol, liggande på en metallbricka och omgiven av en
isolerande ring. På översidan ligger en platinaskiva P,
försedd med en elfenbensknapp, som trycker mot
membranet. Kapseln kan förskjutas genom en under
brickan befintlig ställskruv, så att knappens tryck mot
membranet kan varieras.
Strömmen inledes till platinaskivan, passerar
genom kolet till metallbrickan och från denna genom
stommen ut på ledningen. När membranet vibrerar
på grund, av ljudvågorna i taltratten T, förändras platinaskivans tryck på kolplattan,
varigenom motståndet och alltså den i ledningen utgående strömmen kommer att
variera proportionellt med ljudvågorna. Motståndsvariationerna härröra dock
väsentligen ej, som Edison trodde, från tryckförändringarna i själva kolplattan, utan från
det varierande övergångsmotståndet mellan kolet och platinaskivan. Edisons
avsändare fungerade rätt tillfredsställande och anländes en tid av Western Union i
Amerika.
Avsändare med en kontakt. Redan tidigare (1877) hade E.
Berliner konstruerat en avsändare, vid vilket tryckvariationer
åstadkommos i en enda kontakt, som bildades mellan membranet
och en avrundad kolstav. Emellertid blev det ofta fullständigt
avbrott i kontakten, varför apparaten fungerade dåligt.
Enligt denna princip konstruerade Blake år 1878 en
avsänd-ningsapparat, i vilken denna olägenhet var undanröjd, genom att
trycket i kontaktpunkten noga kunde justeras. Den visas i fig. 766.
Innanför membranet är på en vek
fjäder f fäst en liten platinastav, som på
ena sidan anligger mot membranet, på
den andra mot en polerad kolskiva k.
Denna sitter på ett mässingsstycke p,
anbragt i änden på fjädern g. De båda
fjädrarna äro fästa på det kortare benet av
vinkelhävstången c, vars längre ben anligger mot ställskruven n.
Genom skruven kan hävstången vridas och trycket mot
platinastaven regleras, vilket till följd av benens olika längd
kan ske ytterligt noggrant. Strömmen passerar från
fjädern f, som är isolerat monterad, genom kontakten platina
—kol och fjädern g. Då membranet vibrerar, förändras
trycket i kontaktpunkten och härmed motståndet,
varigenom strömvariationer erhållas.
Genom den goda tryckjusteringen kan artikulationen i
Blakes apparat bliva mycket god, men dels till följd av den
noggrannhet med vilken justeringen måste utföras, och dels
Fig. 766. Blakes
avsändare med en
kontakt.
Fig. 767. L. M. Ericssons
avsändare med en kontakt.
46—220535. Uppfinningarnas bok. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
