Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Elektrisk bildöverföring, av H. Blomberg - 1800-talets kopieringstelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800-talets kopieringstelegrafer.
689
Fig. 725. Genom linjeraster kopierad
fotografi.
liknande sätt som en tidningsbild för ögat synes
utbildad med originalets halvtoner. Den första
enligt denna princip anordnade apparaten
konstruerades av amerikanarna Dunlany, Palmer
och Mills år 1900.
Överföringshastigheten. Vid 1800-talets slut
hade, såsom skildrats i det föregående, ett flertal
kopieringstelegrafer konstruerats och provats i
praktiskt bruk. Tillfredsställande lösningar av
de inom bildöverföringen uppstående
grundproblemen hade härigenom framkommit. Genom
den telautografiska sändningsmetoden var
principen för bildytans uppdelning och omvandling
till strömimpulser angiven. Dessa strömimpulsers
registrering och sammansättning till en bild i
mottagaren hade lösts genom användning av
elektrokemiska och elektromagnetiska mottagningsapparater. Metoder för uppehållandet
av den nödvändiga synkronismen mellan sändare och mottagare, främst d"Arhncourts,
hade utarbetats.
Någon större praktisk betydelse hade dock 1800-talets kopieringstelegrafer ej fått.
För överföring av bilder i svart och vitt, särskilt handskrifter, erbjödo varken
sändare-eller mottagarekonstruktionerna några tekniska hinder. Kopieringstelegraferingen var
emellertid inskränkt till användning endast för sådana telegram, vid vilka en verklig kopia
önskades, under det att för telegram, i fråga om vilka endast ordalydelsen var av
betydelse, den av ekonomiska skäl ej kunde konkurrera med den vanliga telegraferingen.
Orsaken härtill var den ringa överföringshastighet, som var möjlig med de förefintliga
apparaterna.
Överföringshastigheten spelar nämligen för ett telegrafsystems ekonomi den största
roll, då den bestämmer den tid, som ett telegram upptager telegrafledningen, och därmed
till stor del kostnaden för telegrammet. Överföringshastigheten i sin tur beror på det
antal strömimpulser, som erfordras för varje bokstav i telegrammet, och den snabbhet,
med vilken impulserna kunna sändas efter varandra på linjen. Det senare villkoret är
beroende såväl på apparaternas som ledningens egenskaper.
Vid vanlig telegrafering bildas varje bokstav av i genomsnitt fem tecken, d. v. s.
impulser. Vid användande av automatiska snabbskriftapparater är det möjligt att
överföra upp till 15—20 bokstäver i sekunden, svarande mot 75—100 tecken.
I bildtelegrafsystemen bildas däremot varje bokstav av ett betydligt större antal
tecken. Antalet är beroende av den noggrannhet, med vilken skriften skall återgivas,
d. v. s. hur tätt de varv ligga, i vilka sändnings- och mottagningsstiften överfara bildytan.
För normal skrift räknar man med, att varven böra ligga på */4—1/5 mm avstånd från
varandra, och då höjden för varje bokstavsrad kan uppskattas till c:a 4 mm, erfordras
således, om skriften är skriven utefter cylinderns omkrets, 16—20 varv av stiftet för
varje skriftrad. Om bokstavsbredden är c:a 2.5 mm och det på varje mm kan anses
finnas ett streck, erfordras således 5 tecken för varje bokstav och varv av stiftet. Varje
bokstav, som således kräver en yta av 4 x 2.5 = 10 mm2, bildas då av 80—100 tecken.
Emedan varje tecken motsvarar två bildelement (här svart och vitt), blir med denna
44—220535. ( Uppfinningarnas bok. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
