Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK JÄRNVÄGSDRIFT. ENFASSYSTEMET.
559
Fig. 597. Principschema för
manöverkoppling vid enfassystem. (S =
ström-avtagare, I = induktionsspole, O.S. =
oljeströmbrytare, T = transformator, Ri
—A7 = reläströmbrytare, S.P. =
spän-ningsdelare, F.B. = fram- och
back-kopplare, F = fältlindning å motor, M
= ankarlindning, K =
kompensations-lindning.)
och 15 perioders frekvens torde skillnaden i
verkningsgrad utgöra c:a 3 %, för 25-perioders motorer
ytterligare några procent.
Trots de mycket betydande svårigheterna vid
enfasmotorns elektriska och mekaniska utbildning
har det under årens lopp lyckats att åtminstone
vid lägre periodtal så reducera dess
ofullkomlig-heter, att den kan anses fylla rimliga anspråk på
en banmotor med avseende på driftsäkerhet och
underhåll, utan att dock härvid vara fullt
jämförlig med trefas- eller likströmsmotorn.
En fördel hos enfasmotorn framför
likströms-och trefasmotorer erbjuda igångsättning och
ha-stighetsreglering. Medan för likströmsmotorerna
måste användas igångsättningsmotstånd med härav
förorsakad energiförlust samt för hastighetsreglering
vid likström serie-parallellkoppling och vid
trefasström polomkoppling, sker vid enfas såväl
igångsättning som hastighetsreglering med hjälp av
om-kopplingsbara uttag å den huvudtransformator,
som är anbragt å lokomotivet för spänningens
ned-transformering från kontaktlinjens vanliga 11 000
—15 000 volt till motorernas 200—500 volt (vid
seriekoppling av motorerna upp till c:a 1 000 volt).
Denna spänningsreglering sker utan extra
energi
förluster och kan göras synnerligen elastisk. Den medger även
möjlighet till kompensation för spänningsfall å linjen, som såväl
vid likström som framför allt vid trefasström under svårare
belastningsförhållanden kan visa sig särskilt besvärande. Vid enfas
erfordras endast, att transformatorns sekundärlindning
dimensioneras för så mycket ökad spänning, »om kräves för kompensation
av det väntade spänningsfallet.
Ett spörsmål av stor betydelse vid enfassystemet är valet
av periodtal. Denna fråga har under ett visst skede av
enfas-systemets utveckling föranlett skarpa strider fackmännen
emellan, och resultatet kan tills vidare formuleras så, att man i
Amerika synes ämna bibehålla det en gång valda 25 perioder, medan
europeisk praxis allmänt övergått till 15—16 2/3 perioder.
Givetvis vore det en fördel att kunna även för järnvägsdriften använda
sig av de för andra behov allmänt antagna periodtalen 50 eller 25,
men ett lägre periodtal har visat sig i synnerhet för lokomotivens
motorer medföra så betydande fördelar, att en avvikande standard
kunnat på allvar sättas i fråga och åtminstone tills vidare i stor
utsträckning även genomdrivas. I första hand är det motorernas
kommuteringsförhållanden, som spela in. Under i övrigt lika
förhållanden är den under borstarna inducerade kortslutningsspänningen direkt
proportionell mot periodtalet, vilket även gäller om alla motorns elektriska egenskaper för-
Fig. 598. Kontroller
för manövrering av
reläströmbrytare med
hjälpström. (Lnth &
Rosén.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
