Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk drift inom skilda industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
Fig. 519. Elektriskt driven slagmaskin. (Asea.)
Fig. 520. Schematisk bild av
anordningarna vid en
ring-spinnmaskin.
bordas härvid i grovslubb, mellanslubb och finslubb, av vilka den förstnämnda har det
lägsta, den sistnämnda det största antalet spindlar (i allmänhet upp till 200 st.). Dessa
maskiners kraftåtgång utgör
max. 3 hkr per st.
Vanligen användes för dessa
maskiner gruppdrift. Efter
för-spinning följer
finspinnin-gen antingen i selfaktorer
eller ringspinnmaskiner, av
vilka den senaste metoden
är den modernaste och
vinner en allt vidare
utbredning. Selfaktorn har en för
elektrisk enkeldrift ytterligt
ogynnsam kraftförbrukning,
i det densamma vid en
ordinär maskin varierar
mellan 0.7 och 18 hkr, under
varje arbetsperiod med en
medelbelastning av c:a 7.5
hkr. Givetvis lämpa sig därför dessa maskiner endast för gruppdrift, event. i
kombination med svänghjul. Vida bättre lämpar sig ringspinnmaskinen för elektrisk drift,
och det är i själva verket här som den elektriska driften måhända medfört större
ekonomiska fördelar än inom någon annan gren av spinneritekniken. Vid
ringspinnmaskinen drives ett stort antal spindlar vid hög hastighet
(8 000—10 000 v/min.) med snören från en trumma, som i
sin tur drives av den elektriska motorn. Den enklaste
metoden är därvid att använda sig av 1 400—1 500 varvs motorer
med kuggutväxling. En sådan motor kan utan olägenhet
vara kortsluten. Det visar sig emellertid vid närmare
undersökning, att väsentliga fördelar stå att vinna genom att vid
ringspinnmaskinen införa hastighetsreglering. Det sätt på
vilket detta problem lösts, utgör ett vackert exempel på den
elektriska motorns stora anpassningsförmåga efter
komplicerade driftförhållanden och förtjänar därför här närmare
behandling.
Bobinens rotationshastighet hos ringspinnmaskinen
bestämmes av den största under spinnprocessen förekommande,
huvudsakligen av centrifugalkraften orsakade
sträckpåkän-ningen hos den pålöpande tråden. Hur förhållandena närmare
gestalta sig framgår av fig. 520, som visar spindelanordningen
å en ringstol. Rågarnet passerar först valsarna A, i vilka det
sträckes till önskad grovlek. Härefter löper det genom öglan
B och löparen L till spindeln D. Löparen roterar vid på-
spinningen runt spindeln utefter ringen R, av vilken maskinen har sitt namn. På grund
av spänningen i tråden kommer löparen ej att fullt kunna följa spindelns hastighet utan
sackar något efter. Är spindelns varvtal = n± och löparens n2, upplindas garnet tydligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
