Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Bågljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 169. Järnkärnan i
olika lägen vid en
Kriziklampa.
BÅGLJUSET. ÄLDRE BÅGLAMPOR. 161
maskiner med mycket hög spänning. Brushlampan, som för närvarande knappast torde
hava någon praktisk användning hos oss, har däremot i England och Amerika begagnats
i rätt stor utsträckning. — Den är dock nära förbunden med den elektriska belysningens
historia i vårt land. På hösten 1881 utfördes nämligen genom ingenjör L. Fredhqt.ms
försorg en provbelysning i Stockholm med 16 st. Brushlampor, uppsatta å Gustav Adolfs
torg, Norrbro och Mynttorget. Provbelysningen fortgick en månads tid och utföll på det
hela taget till allmän belåtenhet.
Principen för en differentiallampa, utan koppling och av enklaste slag är redan
framställd i fig. 161 c. Den frågan ligger utan tvivel nära till hands, varför man skall använda
den mera invecklade mekanismen med koppling, då man på ett enklare sätt omedelbart
kan åstadkomma kolspetsarnas rörelse förmedelst de båda
spolarna. Orsaken är den, att en trådspoles verkan på en järnkärna
beror icke endast av spolens antal trådvarv och strömstyrka utan
även av järnkärnans ställning i spolen. Denna verkan blir allt
svagare, ju mera järncylinderns mitt närmar sig spolens mitt. I
följd härav skulle vid en anordning sådan som den å fig. 166 visade
förhållandet mellan de båda spolarnas inverkan på järnkärnan
bliva väsentligt olika, om kärnans mitt befinner sig inom
shunt-spolen eller inom seriespolen. Härigenom kommer ljusbågens
reglering att äventyras.
Denna olägenhet skulle naturligtvis också göra sig märkbar
i den Hefner-Alteneckska differentiallampan, därest den icke
motverkades av att järnkärnans rörelse här är mycket liten,
vilket möj liggöres genom den invecklade regleringsmekanismen.
Ett annat, mycket enkelt sätt att övervinna denna
svårighet uppfanns år 1880 av Krizik, vid den tiden österrikisk
telegraftjänsteman i Pilsen. Han gjorde järnkärnan icke cylindrisk
utan dubbelkonisk, från mitten avsmalnande åt båda ändar.
En magnetspoles verkan på en sådan kärna blir nära nog
konstant för alla dess lägen, och därför kunde Krizik med denna
modifierade anordning åstadkomma en lampa, vilken otvivel-
aktigt är en bland de allra enklaste av båglampor. Han hade också turen att finna en
förlagsman för uppfinningen — hans namn var Piette — och båda förenade nu sina
ansträngningar för att göra lampan fullt praktiskt användbar. På detta sätt uppstod
Krizik-Piette-lampan, efter sin härkomstort även kallad Pilsenlampan. Till förklaring
av dess arbetssätt behöva vi icke yttra något vidare utöver vad som blivit sagt angående
fig. 166. Den enda olikheten härrör av järnkärnans säregna form (fig. 169). Såsom här
synes, intager järnkärnan tre olika ställningar till de båda spolarna Si och S2, vilka sträva
att draga den inåt, och den befinner sig i alla tre lägena i jämvikt, naturligtvis under
förutsättning att strömstyrkan i de båda spolarna betingar jämvikt. Spolarnas inverkan
har således blivit oberoende av kärnans ställning, visserligen icke taget i strängaste
mening men inom praktiska gränser.
I sin första form med spolarna över varandra var lampan dock behäftad med
olägenheten av betydlig längd och var därför vid flera tillfällen obekväm att använda. Firman
Schuckert & C:o i Nürnberg, som övertog tillverkningen av denna lampa, vidtog därför
den förändringen att dela kärnan på mitten och hänga de båda hälfterna bredvid
varandra, förenade genom ett snöre, löpande över en rulle. Spolarna behövde nu icke
an-11—220535. Uppfinningarnas bok. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
