Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. TEMPERATURSTRÅLNING.
141
Fig. 156. Energifördelningen vid tempera turstrålning.
Temperaturstrålning. Om en fast eller flytande kropp upphettas till allt högre
och högre temperatur, utstrålar den som bekant till att börja med endast mörka,
ej synliga strålar, värmestrålar. Vid en temperatur av c:a 520°, då kroppen börjar
glöda, ha även synliga strålar med stor våglängd tillkommit, de röda strålarna.
Samtidigt med att temperaturen stiger, blir det utstrålade ljuset vitare på grund av att
flera strålar med kortare våglängder tillkomma. Då kroppen är vitglödande, utstrålas
samtliga de inom det synliga spektret befintliga våglängderna. Undersökes
energifördelningen i förhållande till de olika
våglängderna vid olika temperaturer
hos glödkroppen, erhållas kurvor i
enlighet med fig. 156. Dessa hänföra sig till
2 000°, 3 000° och 3 500° absolut
temperatur. Om dessa värden minskas med
273°, erhållas motsvarande
temperaturer enligt den vanliga hundragradiga
termometern (Celsius’ termometer).
Vid denna art av ljusstrålning, som
är bunden vid hög temperatur hos
lys-kroppen och benämnes temperatur
strålning, är energifördelningen fullt
beräk-ningsbar för s. k. svarta
strålnings-kroppar. Dessa äro av särskilt intresse,
på grund av att den utstrålade
energimängden utgör det teoretiska övre
gränsvärdet. En svart kropp har
dessutom den egenskapen att fullständigt
absorbera alla de strålar, som träffa
densamma. Till temperaturstrålarnas
grupp kunna flertalet av de använda
artificiella ljuskällorna räknas, och vi
behöva därvid endast uppräkna
stearinljuset, fotogen- och gaslampor samt de
elektriska glödlamporna.
Återgå vi nu till kurvorna å fig. 156,
så framgår, att för varje temperatur
finnes en viss våglängd, vid vilken energistrålningen har sitt största värde, samt att denna
våglängd minskar med ökad temperatur. Detta stämmer ju även med den förändring,
som ljuset från en glödande kropp undergår med hänsyn till färgen, då temperaturen
höjes. I själva verket gäller det enkla förhållandet, att våglängden ändras omvänt
proportionellt mot den absoluta temperaturen. Av figur 156 framgår vidare, att ju högre
temperaturen är, desto större del av den totalt utstrålade energien kommer att ligga
inom det uppfattbara våglängdsområdet 0.4—0.7 tusendels mm. Detta beror på att
kurvornas maximipunkter förflyttas mot allt lägre våglängder vid allt högre
temperaturer. För att maximivärdet skall infalla vid den våglängd, 0.55 tusendels mm., som
motsvarar ögats största ljuskänslighet, måste kroppen upphettas till en temperatur
av c:a 6 000° C., motsvarande det värde, som antages för solens temperatur.
I fig. 157 visas energifördelningen vid en till 3 500° abs. temperatur upphettad svart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
