Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ELEKTRISKA maskiner.
Fig 48. Siemens’ magnetoelektriska generator använd vid
visartelegraf.
för ankarets kringvridning, är motståndet i den magnetiska kretsen reducerat till ett
minimum, och magnetismen tillgodogöres således på bästa sätt. Med hänvisning till
fig. 47, där /, g, f] beteckna en tvärgenomskärning av ankarets järnkärna och det svarta
in-duktorlindningen, som är lindad omkring järnet g som kärna (se även fig. 46), inses, att
lindningen vid ankarets vridning genomgås av ett växlande antal kraftlinjer. När polytorna
/, f1 stå mitt framför magneternas polytor m, går praktiskt taget hela kraftlinjeflödet
genom järnkärnan g i
riktning f—f1 eller tvärtom
och omfattas således av
ankarets lindningar; när
åter ankaret vridits ett
kvarts varv, så att
kärnans tvärsektion ligger
horisontellt, gå inga
kraftlinjer genom tråd varven.
Efter ytterligare ett kvarts
varv genomgås
lindnin-garna. ännu en gång av’
hela kraftlinjetalet, men
kraftlinjerna gå nu i
förhållande till ankaret i
motsatt riktning mot
förut. Genom dessa
växlingar i magnetismen
induceras en
elektromoto-risk kraft i
ankarlindnin-gen, vilken ger upphov till
en likriktad men
pulserande ström i en yttre
krets, om denna medelst
en kommutator förbindes
med ankarlindningen. Fig.
48 visar en sådan Siemens’
generator använd vid en
s. k. visartelegraf. Ännu
i dag förekommer Siemens’
H-ankare vid vissa telefonapparater för uppringning samt vid magnetiska
tänd-apparater för explosionsmotorer.
Den dynainoelektriska principen. Det förefaller, när man ser utvecklingskedjan
från vår tids synpunkt, rätt egendomligt, att strömmens magnetiska verkningar icke
tidigare än vad som blev fallet togos till hjälp vid de elektriska generatorernas
konstruktion. Denna verkan hade ju redan 1820 iakttagits av Arago och Ampère, och år 1825
hade Sturgeon konstruerat och utfört kraftiga elektromagneter med kärna av mjukt
järn. Hjorth hade även så tidigt som år 1848 föreslagit, att permanenta magneter skulle
användas endast för att så att säga sätta i gång strömmen, och att magnetfältet sedan skulle
alstras av en elektromagnet, vars lindningar matades med strömmen från induktorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
