Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Elektrolytiska strömkällor, av M. Möller - Galvaniska element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ELEKTROLYTISKA STTÖMKÄLLOR.
Kappar
Fig. 14. Voltas element.
Fig. 16. Osmotiska trycket
större än lösningstrycket.
Fig. 15. Lösningstrycket
större än osmotiskatrycket.
delar kallas även här för katjoner eller anjoner, allt efter som de äro bärare av positiv eller
negativ elektrisk laddning. Den elektrod, till vilken kat jonerna röra sig, benämnes
katod, den andra anod.
Den elektromotoriska kraften liar enligt Nernst
sitt säte i själva beröringsytan mellan metallelektroden
ocli elektrolyten och beror på metallernas lösningstryck,
- en egenskap att försöka utsända katjoner i lösningen.
Detta lösningstryck motverkas av osmotiska trycket
hos i lösningen förliandenvarande metalljoner.
Därvid äro tre fall tänkbara, beroende på om
lösnings-trycket är större än, mindre än eller lika med
osmotiska trycket.
Är lösningstrycket övervägande, utsändas joner
i lösningen, ocli då dessa föra positiv laddning, får
elektrolyten positiv laddning, under det elektroden,
som berövats denna laddning, laddas negativt (fig. 15).
Den mängd joner, som går i lösningen, blir emellertid mycket liten, beroende på att
de elektriska krafterna mellan laddningarna snabbt tillväxa och motverka
lösningstrycket. Slutes elementet, neutraliseras laddningarna, varigenom lösningstrycket får
överhanden och flera joner utsändas i lösningen.
överväger osmotiska trycket, avskiljas i stället metalljoner ur lösningen, varvid
elektroden sålunda laddas positivt, under det elektrolyten laddas negativt (fig. 16). Även
härvid avstannar förloppet, innan några större mängder joner avskilts, beroende på de
elektriska krafterna, och fortsätter först sedan elementet slutits.
Skulle osmotiska trycket just vara lika med lösningstrycket, sker ingen förflyttning
av joner, varför inga elektriska krafter kunna uppkomma.
Ett elements elektromotoriska
kraft sammansättes av de
elektromotoriska krafter, som uppstå i de
båda elektrodernas beröringsytor
med elektrolyten, och dess storlek
är huvudsakligen beroende av de
använda metallerna. Ju större
skillnad desamma hava i lösningstryck,
desto större blir elektromotoriska
kraften. Zinken är en bland de
metaller, som ha störst
lösningstryck, vilket förklarar, varför zink
nästan alltid användes som den ena
elektroden i elementen.
I det förut angivna zink-
kopparelementet i utspädd svavelsyra blir verkningssättet följande: Zinken, som har
störst lösningstryck, sänder zinkjoner i lösningen, varigenom zinken laddas negativt.
Zinkjonerna bilda med svavelsyran zinksulfat, varvid vätejoner frigöras, vilka avgiva
s in laddning till kopparn, som sålunda laddas positivt.
Slutes elementet, visar det sig, att strömmen hastigt minskas, samtidigt som man
kan iakttaga, att kopparn överdrages med vätgasblåsor. Vätejonerna lämna ej kopparn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
