Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Blåsmaskiner, luftpumpar och kompressorer, av Edvard Hubendick - Blåsbälgens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLÅSBÄLGENS UTVECKLING. 949
kommer, bidraga till de metalliska kornens samling och afskiljande ifrån den lättare och
flytande slaggen. Huru därmed tilgår kan lättare betraktas, i synnerhet uti forman
vid en masugn, än beskrifvas. Någre försök uti stort hafva blifvit gjorde at smälta järnet
utur dess malmer, utan bäljor, genom höga dragugnar. Smältning har ock därmed
erhållits, men utan at järnet kunnat skiljas ifrån bergarten. Uti England smältes väl både
koppar och bly utur deras malmer med flamman af stenkol i deras drag- eller
cupolo-ugnar; men järnet fordrar ock där blåsbäljors nyttjande, så väl til reduction af malm
på masugn, som ock til dess raffinering, eller gärning, uti kammarsmedshärdar.
»Uti Relationer til Kongl. Bergs Collegium bör med ordet Bäljor förstås de enkla,
som af träd brukas vid större smältverken; men de smärre dubbla, som nyttjas vid
smeds-äsjor, kallas egenteligen Pustar, antingen de äro af träd eller läder.»
Den ovan citerade artikeln giver som vi finna en fullständig relation av
»biåsmaskintekniken» mot slutet av 1700-talet.
Det synes även hava fordrat både vana och kunskap att tillverka träbälgar att
döma av ett i Noraskogs Arkiv del 4 till bergsrätten anfört besvär av följande lydelse:
»Igenom en till bergsrätten ingiven skrift hava åtskilliga både sexmän och bergsmän
i denna Nora bergslag andragit, huru som ofta händer att deras hyttebälgar under
påstående blåsning bliva så skadade, att de med möjligaste skyndsamhet åter böra botas
och lagas, så framt icke blåsningen skall så väl till publici som hytteintressenternas
avsaknad och skada i otid komma att avstanna. Och som här i denna socken bälgmakare
äro antagna, men utom socknen boende mäster Israel Mattson i Havsta och Lindes socken,
dels ej kan hinna med att betjäna alla de hyttelag, som honom behöva tillita, och dels
icke haver tillfälle att till dem så hastigt ankomma som deras bälgar behöva att lagas:
ty hava de anhållit att någon annan bälgmakare kunde bliva antagen med villkor, att
jämt vistas inom Nora socken till de där och i Järnboås socken varande många
hytte-lagens så mycket skyndsammare betjäning, och därtill föreslagit bälgmakaregesällen
Lars Persson, som förut arbetat hos en bälgmakare i Söderbärkes socken, där han ock
erhållit gesällbrev, och sedan hos mäster Israel Mattson, innan han i denna socken sig
kommit att uppehålla.»
Den från England hämtade nya formen av biåsmaskin med gjutjärnscylindrar
och kolvar, vilken omnämnes av Rinman, synes då ej hava skattats alltför högt att
döma av de strävanden till förbättringar som gjordes. I en år 1805 tryckt liten bok:
»Svenska biåsverkens historia från år 1786» av O. Åkerren, »Den Respektive
Bruks-Societeten i ödmjukhet tillegnad af Författaren» anföres att bälgmakarekonsten var i
»klen häfd nog», men att en snickare Vidholm antogs och undervisades av »Salig Herr
Bergs-Rådet Rinman i konsten att göra trä-bäljor» samt att denne Vidholm uppnådde
en så förbättrad tillverkningsmetod att han belönades med 100 rdr banko. Dessa
kallades sedan »vidholmska premie-bäljor». Författaren fortsätter: »Så fullkomliga Bäljor,
efter min nu beskrifna metod igångställde, tycktes gifva våra biåsverk ett slags
fullkomlighet; men tillika, eller år 1790, fattade Herr Bruks-Patron Castorin, då disponent
af Carlsdals hytta i Carlskogatrakten, det beslut, att, för afsalu, tillverka cylindriska
Tackjärns-Bäljor, i likhet med dem, som i England och på andra orter länge varit
nyttjade.» En del dylika uppställdes även vid olika bruk, men kommo på flera ställen
åter ur drift emedan »de svåra och konstiga dragtygen» samt »de större nötningar och
obestånd», »jämte svenska arbetares ringa vana och håg för att sköta ett konstverk»
snart »tröttade ägarne». Författaren fortsätter: »De treslängige vefvarne, hvilka, som
nyss sades, på utländska viset nyttjades til cylinderbäljorna, väckte emellertid bäljma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
