Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Blåsmaskiner, luftpumpar och kompressorer, av Edvard Hubendick - Blåsbälgens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLÅSBÄLGENS UTVECKLING.
930
BLÅSBÄLGENS UTVECKLING.
Fig. 1349. Blåsbälg för ventilering av gruva.
Den berömde tyske författaren och läkaren Georg Agricola, kallad
mineralogiens och metallurgiens fader, beskriver i sitt 1530 utgivna stora verk »De re metallica»
bland andra biåsmaskiner, till vilka vi senare skola återkomma, även blåsbälgen. Han
visar dess användning för ventilering av gruvor, fig. 1349, dess drivande av människor
eller djur, fig. 1350, och av vattenhjul för ugnsdrift, fig. 1351.
Vi skola här ej återgiva hans intressanta beskrivning av blåsbälgens konstruktion
och tillverkning, utan nöja oss med att reproducera hans utmärkta gravyr däröver, fig.
1352. I denna betyder, enligt Agricolas text till figuren, A, övre blåsbälgsbottnen. B,
undre blåsbälgsbottnen. C, de två bitar av trä varav vardera består. D, bakre, välvda
delen av vardera. E, avsmalnande, främre delen av vardera. F1,’stycke av lindträ. G,
öppning i övre bottnen. H, lock. 1,
liten Hst av trä. K, skaft. L, slå på
utsidan. »Slån insides är jag ej i stånd
att rita.» M, insidan av undre
blåsbälgsbottnen. N, del av huvudet. O,
lufthål. P, stödslå. Q, klaff. R,
läder. S, smala läderband. T, det yttre
av den undre blåsbälgsbottnen. V,
krampa. X, ring. Y, båge. Z, dess
långa bitar. A A, bakre del av bågen.
BB, de böjda ändarna. CC,
tvärstång, utspännande bågen. DD, de
två små bitarna. EE, läder. FF,
nagel. GG, huvud på nageln. HH,
en skruv. 11, lång, smal läderrem.
KK, huvud. LL, dess undre bänk.
MM, dess övre bänk. NN,
munstycke. OO, den undre
blåsbälgsbott
nen hel och hållen. PP, de två yttre plåtarna till huvudgångjärnen. QQ, deras krökta
del. RR, mellanplåten på huvudet. 88, de två yttre plåtarna på övre
blåsbälgsbottnen. TT, dess mellanplåt. VV, liten axel. XX, hela bälgen.
Vid den sedan gammalt i vårt land bedrivna bergshanteringen, vare sig denna
bestod av framställning och bearbetning av järn eller andra metaller, kommo vid
ugnarna Uåsbälgar till användning och Olaus Magnus skriver i sin 1555 i Rom utgivna
»Historia om de nordiska folken» att »Järnmalm låter sig icke smältas annat än med
tillhjälp av vattenhjul, som driva blåsbälgarna». Härtill fogar han den i fig. 1353 återgivna
bilden, på vilken bland annat iakttages en masugn med av vattenhjul drivna blåsbälgar.
Med anledning av konung Karl XI:s besök i bergslagen författade bergsmannen,
läkaren och naturvetenskapsmannen Urban Hjärne år 1687 »En ganska hten
berglykta förmedelst hwilken man sig uti den mörka bergwerkshandtering själf leda och lysa
kan.» I denna beskriver han de enkla hjälpmedel med vilka luftväxlingen åstadkoms
i gruvorna på följande sätt: »Wäderwäxlingen är ock mycket nödwändig, så wäl
där-före at utan Luftens rörelse kan menniskan swårligen lefwa, serdeles hwar som sådan
tiåck luft är som i Grufwor af Dunster, Stoft, Röök; såsom ock för förgiftige minerahske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
