Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Bensinmotorns utveckling till automobil- och båtmotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENSINMOTORNS UTVECKLING TILL AUTOMOBIL- OCH BÅTMOTOR.
765
Gottlieb Daimler.
Det blev emellertid först med förbränningsmotorn som den verkliga
automobiltek-niken uppstod. Redan Lenoir inbyggde 1863 en av sina maskiner i en vagn, med vilken
han i sept. samma år företog en provresa till Join ville le Pont och åter till Paris, en
sträcka på 18 kilometer. Vagnen var klumpig och gick mycket långsamt. Maskinen
var på 1.5 hk och gjorde 100 v. pr min. samt förbrukade mycket vatten och bensin.
Den franske ingenjören Pierre Ravel hade 1868 erhållit patent på en vagn, som
framdrevs av en motor så konstruerad, att en blandning av luft och petroleumånga
brag-tes till förbränning i en cylinder. Huru denna motor i övrigt var anordnad är ej känt.
Just som han fått sin vagn färdigbyggd i ett skjul i Saint-Quen och skulle börja sina
försök, utbröt emellertid fransk-tyska kriget. Då nu Saint-Quen låg i Paris’
försvars-linje, inträffade därstädes en dag
ingenjörtrupper, vilka nedre vo Ravels skjul och på
dess ruiner byggde en befästningsvall.
Under denna vall begravdes även Ravels vagn.
Efter krigets slut försökte konstruktören på
allt sätt få tillåtelse att framgräva sin vagn;
han kände noga var den befann sig, men
åratals arbete för vinnande av ett sådant
tillstånd förde blott till avslag.
Nästa försök företogs av en i Wien
bosatt ingenjör Siegfrid Markus, vilken på
därvarande utställning 1875 exponerade en
förbränningsmotor med elektrisk tändning
och driven med bensin. Denna motor, vars
konstruktion i övrigt ej är närmare bekant,
insatte han samma år i en vagn, fig. 996,
med vilken provfärder lära hava företagits.
Denna vagn finnes ännu i behåll, men
Markus’ försök blevo utan vidare resultat.
Det dröjde nu till början av 1880-talet
innan bensinmotordrivna fordon åter börja
försökas. Som vi sett hade
förbränningsmotorn under tiden utvecklats till en för den
mindre industrien lämplig maskin och man hade lärt sig att på ett betryggande sätt
använda bensin såsom drivmedel. Motorerna voro emellertid stora och tunga och hade
lågt varvantal. Strävandena att genom höjning av varvantalet göra maskinerna lättare
gäckades på grund av konstruktiva svårigheter att få tändlågan eller det styrda
tändröret att funktionera.
Genom att bryta mot de gängse principerna och konstruktiva formerna lyckades
den tyske ingenjören Gottlieb Daimler i Canstadt övervinna svårigheterna. Daimler
hade förut varit konstruktör vid Gasmotorenfabrik Deutz och var sålunda en skolad
och erfaren man på förbränningsmotorområdet. För att kunna friare följa sina egna
vägar hade han lämnat denna ställning. År 1883 lyckades Daimler bygga en liten lätt
motor med ett varvantal 3 å 4 gånger högre än dittills uppnådda och med en vikt, som
blott var fjärdedelen eller femtedelen av förutvarande maskiners. Vad som möjliggjorde
detta utomordentliga framsteg var det av Daimler uppfunna öppna tändröret, vilket
vi tidigare lärt känna. Dessutom konstruerade Daimler en bensinförgasare, vilken dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
