Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånganläggningar - Kraft- och värmecentraler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
ÅNGTEKNIKEN.
Fig. 760. Schematisk bild av en ångackumulator.
satta principen, d. v. s. konstant vattenmängd och variabel sluttemperatur å vattnet.
Härvid kan förekomma att detta uppvärmes tiT mer än 100°. Ackumulatorn måste i
sådant fall utföras som en sluten behållare och beräknas motstå det tryck, som svarar
mot högsta vattentemperaturen. Värmebehoven behöva emellertid vanligen en lägre
temperatur än 100°, och »hetvattnet» kan då före värmeavgivningen avkylas genom att
uppblandas med större eller mindre mängd nedkylt returvatten.
Varmvattenackumulatorer användas i många anläggningar med stor fördel.
Vanligast i vårt land är dock att uppvärmningen sker med elektrisk överskottsenergi. En
sådan anläggning (planerad av civilingenjör H. Theorell) togs i bruk 1914—15 vid
Huskvarna vapenfabrik. Vattenackumulatorn rymmer 200 m3 och utfördes
som öppen betongcistern. Vattenuppvärmningen sker, såsom ovan omnämnts, med
elektrisk överskottsenergi. Strömmen pådrages på aftonen då kraftförbrukningen
sjunker och avstänges på morgonen då vattentemperaturen stigit till c:a 90°. Under dagens
lopp utpumpas detta varma vatten i ledningen, avkyles i värmeledningselement och
återföres till ackumulatorn. På grund av denna kontinuerliga avkylning sjunker
ackumulatorns temperatur
successivt under dagens lopp.
En liknande
anläggning, men i mycket större
skala, har av civilingenjör
H. Theorell föreslagits
för staden Bergen i Norge.
Ängackumulatorer
utgöras av slutna behållare,
till största delen fyllda
med hett vatten, som vid laddning upptager värme under temperatur- och
tryckstegring och vid urladdning avgiver ånga under temperatur- och trycksänkning.
Figur 760 visar schematiskt en dylik ackumulator. Ånga införes vid laddning
genom ventilen a och ledningen b och utströmmar genom en mängd öppningar av olika
slag i ackumulatorns vattenrum, där den kondenseras. Vid laddningen tillföres således
värme, vattentemperaturen stiger och ackumulatorns tryck ökar i motsvarande grad.
Genom att öppna ventilen c urladdas ackumulatorn. Härvid sjunker trycket i
ång-rummet, ånga avdunstas av ackumulatorns vatteninnehåll och vattentemperaturen
och ackumulatortrycket sjunka och detta mera, ju längre urladdningen drives. Det
är således karakteristiskt vid alla ångackumulatorers arbete att trycket stiger vid
laddning och sjunker vid urladdning.
Det finnes för närvarande tvenne olika slag av ångackumulatorer, nämligen
Ra-teaus ackumulator och Ruths" ackumulator. Båda dessa ackumulatorer kunna
betraktas som »värmesvänghjul», men för olika ändamål.
Rateauackumulatorn är uppfunnen omkring 1900 av den framstående franske
vetenskapsmannen och uppfinnaren professor Rateau. Denne undersökte möjligheterna
att förbättra de utan kondensering arbetande gruvspelmaskinernas värmeekonomi
och kom då på den tanken att tillvarataga avloppsångan genom kondensering i
vatten samt att genom vattnets avdunstning återbörda värmet i form av lågtrycksånga.
Dessa gruvspelmaskiner arbeta intermittent. Det utvinnes därför ingen väsentlig
förbättring i deras värmeekonomi genom att införa kondensering, som dessutom medför
en ej obetydlig komplicering i drift och manövrering. På grund av de högst oregel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
