Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånglokomotivet, av Carl Flodin - Ångpannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
ÅNGTEKNIKEN.
Fig. 529. Rökskåpsanordning till statens järnvägars
lokomotiv litt. B.
berna inkomna gnistor söndermalas under gasernas rotation, erfordras ingen särskild
gnistfångare vid användandet av spiraltuber. Med denna tubform kan vinnas 8—10 %
bränsle. Esstuben (konstruerad av byråingenjörerna Nordling och Bengtzon, Sverige),
som ävenledes är spiralvalsad, har givits en från spiraltuben avvikande form å
spiralen och sektionsarean. I verkningssätt liknar den spiraltuben, men ess- och
spiral-tuberna skilja sig däri, att de förra hålla sig bättre rena från sot och erbjuda mindre
motstånd för gaserna. I en 3-gängad esstub med 203 mm gängstigning och en
enkel-gängad spiraltub med 34 mm stigning är motståndet för gaserna 1.5 å 2 resp. 3.5 å 4
gånger större än motståndet i en slät tub av samma yttre diameter som de
spiralval-sade. Då ovan nämnda specialtuber äro dyrare och särskilt serve- samt spiraltuberna
svårare att hålla rena än de
släta tuberna, förefinnas de
senare mera allmänt.
Rökskåpet.
Rökskåpet, som kan sägas utgöra
en förlängning av
rundpannan, tjänar till att uppsamla
de från tuberna kommande
bränslegaserna och överföra
dessa till skorstenen, varvid
medföljande eldfängda
bränslepartiklar uppfångas eller
oskadliggöras i gnistfångaren.
Under det att tidigare
rökskåpet gjordes möjligast kort,
utföres numera detsamma
avsevärt längre, då därmed
jämnare vakuum erhålles,
vilket resulterar i lugnare
förbränning och minskad
gnist-kastning. Rökskåpen å de
stora lokomotiven kunna hava
en längd av upp till 3 000 mm. Plåttjockleken uppgår till 8—12 mm. I rökskåpets
botten inlägges en brännplåt för att skydda den yttre plåten mot åverkan av
den heta askan. Stundom belägges botten med eldfast tegel. Oförbrända
kolpartiklar, aska och stybb, som nedfalla till rökskåpets botten, uttömmas genom en vid
främre ändan anbragt asktratt, som är försedd med en lucka. Vid stora rökskåp
anbringas lämpligen två asktrattar, en framtill och en baktill. Vid sidan av rökskåpet
finnas mindre rensluckor, genom vilka spett insättas för nedrakande av aska i tratten.
Rökskåpet bör tömmas, när lokomotivet gått en längre väg, enär de lägst sittande
tuberna igensättas vid större sotanhopning och fara föreligger, att sotet antändes av
brännbara partiklar, om luft insilar i rökskåpet genom tillfälliga otätheter. Därvid uppstå
olägenheter, såsom uppbrända ångrör och skadad rökskåpslucka. Denna, som framtill
avslutar rökskåpet, utföres numera av gjutjärn eller stålgjutgods och anpassas fullt
lufttätt. Luckan göres starkt kupad eller konformad och upphänges å gångjärn samt
fastlåses lämpligt med klämbrickor, åtdragna med lätt lossbara muttrar. Alla i
rökskåpet befintliga muttrar böra vara av gulmetall, då järnmuttrar bränna fast vid bulten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
