Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Vattenrening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGPANNOR. VATTENRENING. 379
Dessa salter uppnå ganska lätt den koncentrationsgrad att de falla ut. De bilda då
antingen ett relativt ofarligt slam eller ock kakor (inkruster), vilka med ett allmänt
namn benämnas pannsten. Det är denna pannsten, som är en av ångpanneteknikens
svåraste fiender.
De i vatten olösliga ämnena utgöras vanligen av mekaniska föroreningar, vilka
kunna avlägsnas på mekanisk väg, innan vattnet inpumpas i pannan. Undantag
härifrån bildar olja, som visserligen sällan medföljer matarvatten, som tages direkt utifrån,
men som däremot kan inkomma i matarvatten från kondensorn eller från värmeställen,
i vilka ångan kondenseras. Denna olja inkommer i ångan från ångmaskiner, vilkas
fram- och återgående delar i ångcylindrar och slidskåp smörjas med olja, och medföljer
således kondensatet samt inmatas med detta i pannan. Oljan avsätter sig liksom
pann-stenen i tunt skikt.
Avsättningar av pannsten och kolad olja kan medföra ganska betänkliga
konsekvenser för pannans driftsäkerhet, särskilt i sådana delar av pannan, vilka utsättas för
stark bestrålning från fyren. Såväl pannsten som ännu långt mera olja hava en mycket
låg värmeledningsförmåga. Härigenom uppdämmes värmeflödet från
förbränningsgaserna till vattnet innanför plåten och pannplåtens temperatur måste stiga. Vid mycket
stark strålvärme kan plåttemperaturen under dessa förhållanden stiga till 500°, ja till
och med till rödglödning. Härigenom reduceras plåtens hållfasthet och stark
deformering, till och med explosion, kan inträffa.
Man kan visserligen genom att »blåsa» pannan relativt ofta i en del fall minska
pann-stensbildningen. Dylik blåsning kostar emellertid en del värme och reducerar därigenom
driftekonomien.
Den rationellaste åtgärden att hindra pannstens- och oljeavsättningar är tydligen
att söka använda så rent matarvatten som möjligt.
Det renaste matarvattnet måste erhållas om man kunde fullständigt tillvarataga
ångans kondensat och använda detsamma till förnyad matning. Härigenom skulle
erhållas en kontinuerlig rundgång å samma vatten, som då vore fullt rent, under
förutsättning att ej olja eller andra föroreningar inkomma i ångan. Detta sätt att
använda den kondenserade ångan till matarvatten användes vid alla nyare
ångkraftcentraler. Eftersom dessa använda ångturbiner, vilka ej behöva smörjas invändigt,
blir kondensatet även fullt oljefritt. Man kan emellertid även i dessa anläggningar ej
fullständigt undvika inmatning av vatten utifrån, eller s. k. »råvatten». En viss procent
(3—7 %) ånga och vatten läcker nämligen alltid bort och måste ersättas. Användes
ångpanneanläggningen till värmeändamål, så minskas möjligheterna att erhålla rent
kondensat och en ofta mycket stor procent råvatten måste tillföras.
Ångfartyg med trader i salt vatten utrustas numera alltid med ytkondensorer.
Vattnet rundpumpas således på alldeles samma sätt som i ångkraftcentraler, och en
motsvarande mängd salt påspädningsvatten måste tillsättas för att täcka läckförlusterna.
I alla ångpanneanläggningar måste sålunda råvatten tillföras och i samma mån
som detta innehåller svårlösliga salter får reningsjrågan aktuell betydelse. Även gaserna
medföra mången gång sin fara. De kunna dock i allmänhet avlägsnas, om vattnet
uppvärmes till c:a 80° innan det inpumpas i pannan.
Man talar allmänt om hårt och mjukt vatten. Med hårt vatten menas sådant, som
innehåller relativt stor mängd svårlösliga salter, och med mjukt däremot vatten med
relativt liten mängd dylika salter. Mjukt vatten är därför i allmänhet lämpligt till
matarvatten även utan rening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
