Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Olika eldstäder och eldningsapparater - Olika ångpannetyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGPANNOR. OLIKA ÅNGPANNETYPER. 335
av rektangulär sektion. Ångan inströmmar genom den undre, oljan genom den övre
av dessa kanaler. Framför de båda kanalernas mynning ligger en lätt utbytbar platta,
mot vilken ångan och oljan stöta. Ångan överströmmar till oljan genom en fin springa
och pulvriserar härvid densamma.
Vid Vattenfallsstyrelsens ångkraftcentral i Västerås användes en brännare av
kombinerat tryck- och ångblåsningssystem.
Oljeeldning har även införts å ett antal av Sveriges l:a klass pansarbåtar. Figur 321
visar den Kermodes’ brännare, som användes vid dessa. Brännaren arbetar med
tryck-pulvrisering. Oljemängden regleras med den centrala spindeln och oljan erhåller under
utströmningen en roterande rörelse medelst de snett borrade hålen A.
Olika ångpannetyper.
Åv naturliga skäl kunna vi i nedanstående redogörelse för olika ångpannor endast
medtaga de viktigare och göra därför ej på något sätt anspråk på att giva en fyllig bild av
detta så ofantligt rika område. Rörande en del ångpannetyper, vilka allt fortfarande äro
i bruk, men numera endast mera sällan tillverkas, hänvisas till den historiska
framställningen. Vad åter beträffar nyare uppslag, vilka stå under utexperimenterande eller
befinna sig i sin första utveckling, komma vi att behandla dessa i ett senare kapitel.
Få områden inom värmetekniken torde stå inför en sådan utveckling som
ångpannan. Ett stort antal geniala uppfinnare, vetenskapsmän och konstruktörer hava
visserligen redan hittills ägnat ångpannetekniken mycken uppmärksamhet, men man
måste trots detta konstatera, att utvecklingen endast mödosamt arbetat sig framåt
och i ojämförligt saktare takt än för t. ex. ångmotorerna. Det ser dock ut som om
tiden snart vore mogen för ett hastigare framåtskridande.
Denna bristande överensstämmelse mellan ångpannans och ångturbinens
utveckling kommer särskilt tydligt till synes i ångkraftcentralerna. Under det att man lyckats
i alldeles ovanlig grad komprimera ångturbinen, så att dess effekt t. ex. pr m2 golvyta
blivit förvånande hög, upptager ångpannan allt fortfarande ett oproportionerligt stort
utrymme. Man kan visserligen planlägga ångpanneanläggningar med mycket hög
verkningsgrad, men man kan ännu ej fullt behärska de förluster, vilka uppträda under driften
på grund av varierande belastning, uppeldning och avställning av ångpannor m. m.
En stor svaghet hos pannorna ligger i deras begränsade tryck. För närvarande
byggas ej standardpannor för avsevärt högre tryck än 20 kg, under det att ångtekniken
för en mängd anläggningar längtar efter väsentligt högre värden.
En vändning till det bättre synes dock vara att förvänta. Ett antal nya
konstruktioner hålla på att arbeta sig fram, särskilt för högt ångtryck, och man börjar dessutom
få ett säkrare grepp på de betingelser, vilka bestämma ånganläggningens ekonomiska
arbete.
Vi utgå vid nedanstående beskrivning av de olika ångpannetyperna i viss mån från
historisk synpunkt och börja sålunda med de äldre typerna för att sedan så småningom
övergå till nyare konstruktioner.
Stationära ångpannor. Eldrörpannor.
Som vi sett av den historiska inledningen är eldrörpannan av mycket gammalt
datum. Den vann tidigt stor spridning, särskilt i England, och är allt fortfarande den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
