Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Olika eldstäder och eldningsapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 ÅNGTEKNIKEN.
heter, emedan de gaser, vilka utdrivas genom strålvärmet från tändvalvet, uppblandas
med så mycket vattenånga, att ej tillräcklig temperatur kan erhållas för bränslets
tändning.
Viktsmängden bränsle, som kan förbrännas per m2 rostyta och timme, är mycket olika
allt efter bränslets beskaffenhet och dragets storlek. 90-—130 kg äro normala gränser
Fig. 308—309. Kedjerost av äldre typ.
för kolbränsle och naturligt skorstensdrag. Vid forcerat drag och mindervärdigt, fuktigt
bränsle kunna ovannämnda gränser betydligt höjas. Man bör dock vara försiktig med
användandet av starkt drag, emedan annars flygaska och flygkoks medfölja
gasströmmen och lätt hopas i något lugnt hörn av rökkanalerna, utan att förbrinna.
Fig. 308—309 visa en typisk kedjerost av en något äldre typ. »Rostmattan»
sam-mansättes, såsom vi förut framhållit, av en mängd små roststavar, vilka sammanhållas
av genomgående rund järnsstänger. Denna konstruktion har den olägenheten att, om
en roststav går sönder, vilket ju lätt kan inträffa genom värmespänningar, man måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
