- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
212

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Den stationära ångmaskinens utveckling under 1800-talets förra hälft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

ÅNGTEKNIKEN.

Skivan omklädes av en hylsa å excenterstången, som i sin tur är förbunden med
slidstången.

Murdocks slid hade vissa goda egenskaper utöver enkelheten. Den var tämligen
balanserad och fordrade därför ej alltför
stort regleringsarbete. Å andra sidan
försämrades ångfördelningen. Det visar sig
nämligen vid all slidrörelse omöjligt att
uppnå samma obundenhet för de olika
ångfördelningsperioderna som vid den
uppdelade ventilregleringen. Redan Watt
insåg detta och var därför ganska mycket
emot införandet av slidregleringen. Denna
vann emellertid insteg i följd av sin stora
enkelhet.

Den numera allmännast förekommande sliden, den s. k. C-sliden, musselsliden eller
enkla plansliden, uppfanns av engelsmannen Mattew Murray år 1802. Figurerna 116
—117 visa densamma i nyare utförande. Den karakteriseras av tre öppningar i den
s. k. slidspegeln och en öppning i sliden. Ångan inkommer i slidskåpet utomkring
sliden, inströmmar i cylindern förbi slidens ytterkanter och utströmmar från cylindern
förbi slidens innerkanter ut i slidens hålrum och vidare genom mellersta öppningen i
slidspegeln och ut i avloppsröret. Musselsliden kunde lättare hålla tätt mot ångläcka
än D-sliden, men denna fördel köptes med uppgivandet av balanseringen. I följd
härav åverkades
den av ett
betydande tryck mot
slidspegeln, vilket
alstrade ett
avsevärt friktionsar-bete. Vid höga
ångtryck kan den
därför ej
använ

das.^ Den vann i trots härav en mycket stor
utbredning och torde allt fortfarande vara
ångmaskinens vanligaste regleringselement.

Den enkla slidens största olägenhet är den
starka begränsning i ångans expansion, som sliden
framtvingar. Med dylik enkelslid kan man
nämligen ej gärna minska ångans fyllning i cylindern
väsentligt under hälften. Denna olägenhet insågs
redan tidigt och man sökte genom lämplig
dimensionering av slidens olika element nå fram till
största möjliga expansion. Men synnerligen långt

kom man i allmänhet ej utan allvarliga olägenheter i andra avseenden.

Det visade sig därför så småningom nödvändigt att söka radikalt ombilda
slidregleringen för alla sådana ångmaskiner, vilka fordrade högre grad av ekonomi. Man
sökte sig härvid fram på olika vägar. Den betydelsefullaste konstruktionen i detta
avseende visade sig vara att ersätta enkelsliden med tvenne slider. Schweizaren J. G.

Fig. 116—117. Mnrrays C-slid.

Fig. 118—120. Bodmers
expansions-Tslid med planslid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:09:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free