Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - James Watt och hans betydelse för ångmaskintekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. JAMES WATT.
199
Watt flyttade år 1774 till Soho, varest den första ångmaskinfabriken i världen
snart växte upp. Boulton blev dess affärschef och Watt dess ingenjör. Mellan de båda
geniala männen slöts ett med åren allt varmare vänskapsband, vilket upplöstes först
genom Boultons död.
Redan innan Boulton ingick kompaniskap med Watt, hade denne låtit utföra en
försöksångmaskin, som till en början uppställdes i Kinneil, men som 1773 flyttades till
Soho. År 1774 kunde Watt utföra försök med densamma. Maskinen i fråga hade 460
mm:s cylinderdiameter samt 1 530 mm:s kolvslag. Luftpumpens kolvdiameter var 179
mm och dess kolvslag 510 mm. Den av maskinen uppfordrade vattenmängden utgjorde
221 liter pr slag och uppumpades 7.33 meter högt. Ångans övertryck i cylindern
utgjorde endast 0.04—0.10 kg/cm2, under det att vakuet utgjorde c:a 90 %. Ångans
medeltryck å kolven var c:a 0.77 kg/cm2. Ångmaskinens slagantal var 12 pr minut. Vid
uppfordring av 20—30 000 kubikfot vatten (570—850 m3) 20 fot högt (6.1 m) förbrukades
120 Ibs (54.5 kg) småkol. Omräknas detta erhålles pr 1 kg småkol 64 000—95 000 mkg,
således enligt minimivärdet 60 % och enligt
maximivärdet 140 % bättre resultat än det
bästa, som Smeaton förut erhållit.
Framgången var således glänsande, och som följd härav
började beställningarna att flyta in. Redan
1776 erhöll Watt bl. a. beställning å en större
ångpumpmaskin samt å en biåsmaskin.
Figur 98 visar schematiskt dessa första
ångmaskiners konstruktion. Hela maskineriet
uppbyggdes på liknande sätt som vid
New-comens ångmaskiner. Ångpannan (som ej
synes å figuren) låg på sidan om det hela, och
ångcylindern förankrades fast på ett högt
sten-fundament. Balans användes allt fortfarande
och Watt förläde kondensorn och luftpumpen
på andra sidan om den mur, som uppbar balansen. Av figuren framgår, att
ångcylindern utrustades med ångmantel. Ångan strömmade från pannan först genom
ångmanteln och sedan genom en ventil till ångcylinderns undre del. Cylindern stod
i sin övre del i förbindelse med ångmantelrummet och fylldes således ovanför
kolven med ånga från ångpannan. Vid Newcomens och Smeatons konstruktioner
låg cylinderkolvens översida däremot öppen mot luften. Watt insåg att detta måste
onödigt kyla cylindern och höja ångans kondensation, varför han genom ovannämnda
anordning utestängde all luft från cylindern. Vid kolvens uppgående uträttades intet
arbete. Vid kolvens nedgående erhölls däremot ett tryck å kolven lika med skillnaden
mellan ångpannetrycket och kondensortrycket. Vid de atmosfäriska ångmaskinerna
utgjordes i stället kolvtrycket av skillnaden mellan atmosfärtrycket och det vakuum, som
alstrades av vatteninsprutningen.
Den radikala skillnaden vid Watts ångmaskin var, förutom ovan omnämnd
ångmantel och luftens utestängande från cylindern, framför allt, att kondensorn flyttats
utanför cylindern. Figur 98 visar att ångan vid kolvens nedåtgående utströmmar genom
en ventil och en rörledning till kondensorn. När kolven nått den undre döda punkten
stänges ångutströmningsventilen och öppnas ventilen för frisk ånga från pannan.
Trycket å kolven försvinner då, och motvikterna draga upp kolven till det högsta läget,
Fig. 98. Schematisk skiss å Watts ångmaskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
