Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - James Watt och hans betydelse för ångmaskintekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. JAMES WATT.
197
Fig. 96. Watts experimentmaskin.
Han fann snart att den väsentligaste olägenheten hos denna ångmaskin var att samma
cylinder användes för den varma tillströmningsångan som för kondensering av
densamma med kallt kylvatten. Watt fann av sina
försök huru lätt ångan kondenserades genom att
komma i beröring med kallt vatten och insåg
därav, vilken betydande kondensation som då
måste äga rum mot de okylda cylinderytorna vid
ångans inströmning i cylindern. Han leddes härav
på den geniala tanken att skilja ångcylindern från
kondensorrummet. Denna tanke är det bärande i
hans kommande arbete och grunden för
ångmaskinens fortsatta utveckling.
Watt omsatte i största hast denna tanke i
en experimentapparat, som avbildas i figur 96.
Apparaten utgjordes av en liten ångpanna, en
ångcylinder samt en ytkondensor med tillhörande
handpump. Kolven i ångcylindern kunde belastas
med en vikt. Watt lyckades genom denna
apparat att draga så tillförlitliga slutsatser rörande
fördelarna av kondensorns skiljande från själva
maskinen, att han med tillförsikt vågade gå vidare.
Den närmaste tiden ägnade Watt särskilt åt utbildandet av kondensorn. Han ex- ,
perimenterade med såväl insprutnings- som ytkondensorer och använde därvid såväl
enkelverkande som dubbelverkande luftpumpar, dels handdrivna dels kopplade till
maskinen själv. Figur 97 visar en av hans ytkondensorkonstruktioner. Kondensorn
innehöll 140 st. tuber, vilka genomströmmades av kylvattnet. Avloppsångan från
cylindern strömmade in mot tuberna och kondensatet rann
ned till kondensorns botten, varifrån det tillsammans med
medföljande luft sögs ut av luftpumpen genom den vertikalt
hängande klaffventilen. Bredvid kondensorn var anordnat ett
vertikalt rör, i vars övre del luften samlades, under det att
kondensatet rann ned mot pumpkolven. Ovannämnda
klaff-ventil stängdes vid kolvens nedåtgående och luften pressades
ut genom en ventil i nyssnämnda rörs övre ända.
Dessa olika försöksapparater började emellertid att sluka
betydande summor. Redan år 1767 hade kostnaderna stigit till
1000 pund, en för den tiden ganska hög summa. Watts tillgångar
voro ganska begränsade och mycket arbete återstod innan de
små modellapparaterna ersatts av en verklig ångmaskin, med
vilken driftsresultat skulle kunna erhållas. Vid denna
tidpunkt fördes han emellertid tillsammans med en Dr
Roebuck, som fattade livligt intresse för dessa arbeten. Roebuck
var förmögen och visade sig villig att finansiellt understödja;
Watts närmaste arbeten på ångmaskinen.
Det första Watt nu gjorde var att å sin uppfinning söka ett så omfattande patent
som möjligt. Patentet beviljades år 1769. På grund av dess, man kan säga
världshistoriska betydelse må här omnämnas det väsentliga innehållet i detsamma.
Fig. 97. Watts ytkondensor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
