Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Inledning - Ångmaskinens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. ÅNGMASKINENS FÖRELÖPARE. 185
bytet, och detta snart nog till den grad att dåtida samfärdsmedel ej räckte till.
Utvecklingen till verklig storindustri måste därför föregås av samfärdsmedlens utveckling.
Först sedan detta skett genom ångmaskinens införande i stort kunde den övriga
utvecklingen fortgå på allt bredare bas. Frågan, huruvida storindustrien som sådan är något
gott eller något ont, kommer säkerligen att sysselsätta människornas tankar i framtiden
liksom hittills. Man må hoppas att denna industri i sig innebär utveckling och övergång
till något högre och lyckligare än vad den tilläventyrs hittills skänkt mänskligheten.
Ångmaskinen står likväl för oss som en jätteföreteelse, vilken alltid kommer att ingiva
beundran och som ingripit och fortfarande ingriper på mänsklighetens snart sagt alla
områden.
Man kan ställa sig den frågan. Vilken uppgift är ångmaskinen förbehållen i
framtiden? Därom är naturligtvis omöjligt att förutsäga något. Andra värmemotorer hava
under senare årtionden uppträtt som konkurrenter till den Väldige och på många
områden med berättigad framgång. Denna fråga hör i alldeles särskild grad samman med
bränsleproblemet och de olika bränslenas olika pris i förhållande till deras värmevärde.
På ett område kommer likväl alltid ångmaskinen att bibehålla sin förstarangställning
och det är vid sådan drift, där avloppsångans värmeinnehåll utnyttjas till värmebehov.
I sådant fall höjes ångmaskinens ekonomi långt över alla andra värmemotorers, i det
att den stora förlustkällan i den kondenserande ångmaskinen, nämligen avloppsångans
värmeinnehåll, som spilles bort på kylvattnets uppvärmning, då försvinner. Detta
avloppsvärme tillgodogöres nämligen för andra processer och behöver därför ej belasta
ångmaskinen som förlust.
Ångmaskinens förelöpare.
Som framhållits i inledningen fanns ångmaskinen till såsom fysikalisk apparat
långt innan den kom i industriellt bruk. Redan omkring år 120 f. Kr. omtalar Heron
från Alexandria en kula, vanligen benämnd »Herons kula», som var vridbar ovanpå
ett kärl, vilket delvis fylldes med vatten och som vid upphettning underifrån avdunstade
ånga av ett mindre övertryck. Fig. 84 visar ifrågavarande apparat, vilken synes ha varit
konstnärligt utsmyckad. Från ovannämnda kärl steg den sålunda bildade ångan
genom de tvenne sidorören upp i kulan och utströmmade ur denna genom diametralt
anbringade rör, vilkas mynningar omböjts i rät vinkel, så att den utströmmande ångan
genom sin reaktionskraft utövade största möjliga vridningsmoment kring kulans
vrid-ningsaxel. Härigenom sattes kulan i rotation. Man kan anse denna apparat som den
yttersta förebilden till reaktionsturbinen.
Herons kula användes troligen av prästerna vid gudstjänstens utövning. Det är
av intresse att erfara att Heron i likhet med den allmänna uppfattningen under gamla
tiden ansåg ånga vara genom elden förtunnat vatten.
Långt senare eller år 1629 finna vi nästa steg mot ångmaskinen. En italiensk lärd,
Giovanni Branca, använde sig av en s. k. Aeolipyl, d. v. s. ett ihåligt kärl delvis fyllt
med vatten och försett med en trång öppning, ofta nog utförd som munnen i ett ansikte.
(Se fig. 85.) Vid upphettning avdunstades vatten och utströmmade ur mynningen. Dylika
aeolipyler användes i gamla tiden av de lärde för studier av naturens lagar. Branca
lät nu ångstrålen från aeolipylen träffa ett skovelhjul, som således sattes i rotation
genom ångstrålens levande kraft. Denna Brancas apparat kan betraktas som urbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
