Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - De naturliga bränslenas bildning - Principen för värmemotorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
BRÄNSLEN.
den höga temperatur, som är rådande på stort jorddjup eller som kan uppstå på grund
av eruptiva företeelser i jordskorpan. Vid dylik sönderdelning av bitumen uppstå även
gaser, till stor del bestående av lätta kolväten, s. k. naturgas.
Vi finna sålunda huru alla fossila bränslen leda sitt ursprung från ett tidigare
organiskt liv på vår jord samt huru denna produktion av fossilt bränsle alltjämt pågår
genom växtavlagringar i torvbildningarna och planktonavlagring i vattenbäckenen.
Denna produktion motsvarar f. n. emellertid ej vår tids förbrukning av fossila bränslen,
varför sålunda en uttömning av de fossila bränsletillgångarna måste bliva en följd,
för den händelse människan innan dess ej funnit andra vägar för fyllandet av sitt
energibehov.
PRINCIPEN FÖR VÄRMEMOTORERNA.
Så länge vi äga bränslen och i stor utsträckning med dessas hjälp i värmemotorer
producera den energi vi behöva, är det av vikt att studera betingelserna för dessa
maskiners riktiga konstruktion, på det att bränslet må bliva utnyttjat på bästa sätt.
Framstegen i värmemotorernas förbättring hava även under tidernas lopp varit betydande.
Medan vid 1700-talets början blott 0.3 % av bränslenas värme kunde omvandlas till
arbete, hade man i början av 1800-talet kommit till 3 % och i början av vårt århundrade
till 30 %. För närvarande finnas maskiner, vilka arbeta med 35 % verkningsgrad.
Tillgodogörandet av »eldens rörelsekraft», såsom Carnot benämner den, är därför
ett av teknikens viktigaste problem. Värmemotorernas fulländande är, såsom av de
nyss anförda siffrorna framgår, en av de två sistförflutna århundradenas väldigaste
arbetsprodukter. Genom ingenjörernas och vetenskapsmännens outtröttliga
tanke-och experimentarbete hava ej blott maskinerna fullkomnats, utan även de naturlagar
klarlagts, vilka ligga till grund för maskinerna. Numera behöver därför intet överlämnas
åt slumpen vid byggandet av dessa maskiner. Allt kan på förhand förutses och
bestämmas, så att maskinen då den blivit färdig äger de fulländade egenskaper, som före
dess byggande uppställts såsom fordringar på densamma. Denna konst torde numera
kunna betecknas såsom en vetenskap och av de ledande ingenjörerna kräves ej blott
teknisk, utan även djupgående naturvetenskaplig bildning.
Framsteg i den mån sådana ännu äro möjliga utöver vad tekniken i dag förmår,
måste emellertid mödosamt tillkämpas genom ett ytterligare fördjupande av
kännedomen om de naturlagar, vilka utgöra grunden för värmemotorerna, och genom utredandet
av ännu oklara förlopp.
Låtom oss, innan vi ingå på de olika slagen av värmemotorer och dem närstående
maskiner, av annan art men med en konstruktion baserad på samma naturlagar, söka
överblicka huvuddragen av dessa lagar.
Först må dock givas en definition. För den svenska allmänheten har begreppet
motor blivit liktydigt med ett visst slag av värmemotorer. En dylik uppfattning är
emellertid ej riktig, ty motorer finnas av allahanda slag och behöva ej alls vara
värmemaskiner. Vi hava t. ex. levande motorer, såsom hästar och oxar, vatten- och
vindmotorer, värmemotorer t. ex. ång-, varmluft- och förbränningsmotorer, elektriska motorer
o. s. v. Ordet motor härstammar från latinet och betyder »som sätter något i rörelse».
Detta namn är även i hög grad betecknande för de maskiner det blivit åsatt, ty deras
mest iögonfallande egenskap är just att de sätta något i rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
