Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Energien i människans tjänst - Världens energitillgångar - Solenergien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
BRÄNSLEN.
anbragte en ångpanna eller varmluftmaskin. Den i förra fallet av solstrålningen
alstrade ångan använde han för drivandet av en ångmaskin. Hans tanke har senare
utvecklats vidare och provats i ganska stor skala. Dess närmaste olägenhet är att
krafttillgången blir direkt beroende av solstrålningen, så att en molnig himmel nedsätter den
tillgängliga kraften för tillfället, varjämte de tempererade och kalla zonerna på vår
jord, inom vilka kraftbehovet torde bliva större än inom den varma zonen, komma att
lida av kraftbrist. Ur detta hänseende synes det vara större utsikter att i den varma
zonen, ja kanske t. o. m. i de varma haven producera oljebildande växter och djur för
att ur dem vinna olja, vilken därefter kan användas för kraftalstring, oberoende av rum
och tid. Även andra icke utsiktslösa vägar för detta problem skönjas av vetenskapen.
VÄRLDENS ENERGITILLGÅNGAR.
Om vi bortse från den direkt tillströmmande solenergien, äro bränslena de lättast
tillgodogjorda och därför mest använda energierna, men även andra energitillgångar
utnyttjas på vår jord, framför allt vatten- och vindkraften, vilka ej äro att förakta.
Vilja vi därför söka överskåda frågan om bränsletillgångarna måste vi även taga i
betraktande övriga tillgångar, från vilka vi kunna hämta den energi vi behöva för vår
kulturs upprätthållande och utveckling.
Solenergien.
Att infånga den till jordytan strålande solenergien för att direkt omsätta densamma
till mekaniskt arbete är en djärv tanke. Redan antikens stora tänkare hava dock
framkastat densamma och det omnämnes av Euklides, Archimedes, Heron av
Alexan-dria m. fl. såsom en möjlighet att använda
solvärmet såsom drivkraft.
I sitt verk av 1615 beskriver fransmannen
de Caus en av honom utexperimenterad
solmaskin för pumpning av vatten till en
springbrunn, fig. 1. Solstrålarna sammanbrytas i linser
och få falla på svärtade kopparlådor, i vilka
över vatten innesluten luft därvid utvidgas
och trycker vattnet till springbrunnen.
Redan ha omnämnts de väldiga
energikvantiteter vilka tillströmma jordytan från solen.
Något orimligt ligger därför ej i tanken att i
stor skala utnyttja denna energi. Att realisera
densamma försöktes dock först på 1800-talet,
då fransmannen A. Mouchot, år 1864, gjorde
ett förslag till en dylik maskin.
Problemet är emellertid ej så enkelt. På
grund av jordens vridning kring sin axel och därav följande variabla infallsvinkel för
solstrålarna under olika tider på dagen samt jordens klotform och därmed varierande
Fig. 1. de Caus’ solmaskin för
vattenuppfordring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
