Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Atomfysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA. ATOMFYSIK.
1323
cerade avhandlingen trycktes samma år i den tyska Zeitschrift für Chemie och
innehåller följande tabell:
Mendelejevs tabell.
I II III IV V VI
Ti = 50 Zr = 90 ? = 180
V = 51 Nb = 94 Ta = 182
Cr = 52 Mo = 96 W = 186
Mn = 55 Rh = 104.4 Pt = 197.4
Fe = 56 Ru = 104.4 Ir = 198
Ni = Co = 59 Pd = 106.6 Os = 199
H = 1 Cu = 63.4 Ag = 108 Hg = 200
Be = 9.4 Mg = 24 Zn = 65.2 Cd = 112
B - 11 Al = 27.4 ? = 68 Ur = 116 An = 197 ?
C = 12 Si = 28 ? = 70 Sn = 118
N = 14 P =31 As = 75 Sb = 122 Bi = 210
0 = 16 S =32 Se = 79.4 Te = 128 ?
F = 19 Cl = 35.5 Br = 80 J = 127
Li = 7 Na = 23 K =39 Rb = 85.4 Cs = 133 TI = 204
Ca = 40 Sr = 87.6 Ba = 137 Pb = 207
? = 44 Ce = 92
Er = 56 ? La = 94
Yt = 60 ? Di = 95
In = 75.6 ? Th = 118?
I anslutning till denna tabell kunde Mendelejev icke blott påvisa, att grundämnenas
egenskaper gradvis ändras med stigande atomvikt, han kunde även ställa prognoser
och närmare beskriva förut okända grundämnen. Sålunda måste enligt kolumn IV i
Mendelejevs tabell mellan zink (Zn) och arsenik (As) finnas två grundämnen, av
Mendelejev benämnda ekaluminium och ekasilicium, och i kolumn III bör finnas ett mellan
kalcium (Ca) och erbium (Er) beläget grundämne ekabor. Mendelejev beskrev ingående
dessa obekanta grundämnens kemiska egenskaper, och när de sedermera upptäcktes,
visade sig Mendelejevs prognoser fullt riktiga.
Först upptäcktes ekasilicium på spektroskopisk väg i zinkblände från Pyrenéerna
av den franske kemisten Lecoq de Boisbaüdran 1875. Mendelejev hade beskrivit
ekasilicium som ett trevärdigt grundämne med atomvikten 68 och specifika vikten 6.0,
klorföreningen borde vara flyktig, och sulfiden borde i förhållande till vatten vara
beständigare än aluminiumsulfiden. Allt detta stämde till punkt och pricka för Lecoq de
Boisbaudrans nya grundämne gallium (Ga); atomvikten var visserligen något högre,
69.5, men specifika vikten var 5.96 vid 24.5°C.
Det av den svenske kemisten L. F. Nilsson i sällsynta mineraler från Ytterby
fältspatgruva (Vaxholm) 1879 påträffade grundämnet skandium (Sc) visade sig
likaledes ha alla de egenskaper, som förutsagts av Mendelejev för ekabor. Atomvikten
43.97 stämde gott med den förutsagda 44, atomvärdet var 3, och egenskaperna hos
oxider och sulfater stämde ävenledes. Ekaluminium, som enligt Mendelejevs prognos skulle
vara ett fyrvärdigt grundämne med atomvikten 70 och specifika vikten 5.5, vars klorid
borde vara flytande med kokpunkt under 100°, vars fluorid borde vara fast eller flytande
och vars etylförening borde ha kokpunkten 160° och specifika vikten 0.96, stämde
fullkomligt med det nya grundämne germanium (Ge), som den tyske kemisten Cl. Winkler
1886 upptäckte i ett vid Freiberg (Sachsen) förekommande mineral, argyrodit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
