- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
1288

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Elektronteorien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1288

MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.

runt i ringen av de mekaniska krafter, som, enligt hypotes 3 här ovan, härröra från
detta elektriska fält. Men när magnetfältet är oförändrat och ringen i stället rör sig,
uppkommer induktionsströmmen genom att elektronerna drivas runt av de krafter, som
enligt hypotes 4 här ovan härröra från magnetfältet.

Rowlands, Röntgens och Eichenwalds hastighetseffekter, vilka äro av första
ordningen (se sid. 897), överensstämma likaledes fullständigt med elektronteorien.
Denna överensstämmelse beror därpå, att elektronteorien låter etern ensam vara
bärare av de elektromagnetiska fenomenen, så att endast en enda verklig
fältintensitet förekommer, nämligen E i elektriska fält och H i magnetiska fält. Den
elektriska förskjutningen D = eE kan därför anses bestå av en eterdel E och en
till materialet knuten del (e—1) E. Vid röntgeneffekten blir det därför endast den
till det isolerande materialet knutna delen, som har betydelse, när materialet försättes i
roterande rörelse.

Vid hastighetseffekter av andra ordningen, d. v. s. sådana verkningar vilkas storlek
betingas av förhållandet v2/c2 mellan kvadraterna på materians och den elektromagnetiska
hastigheten, råder däremot icke överensstämmelse mellan Lorentz’ teori och erfarenheten.
En dylik effekt undersöktes 1903 av Trouton och Noble. De upphängde en laddad
kon-densator så, att den var ytterst lätt vridbar kring en axel parallell med
kondensator-plattorna, och den inställdes i jämvikt så, att plattorna stodo vinkelräta mot jordens
rörelseriktning. De voro med andra ord uppställda så, att verkan av den etervind jorden
rusar igenom borde bli märkbar. En teoretisk beräkning giver vid handen, att de på grund
härav borde vridas parallellt med etervinden med en kraft proportionell mot kvadraten
på laddningen och mot v2f&. Genom stark uppladdning borde denna kraft kunna bli
tydligt märkbar, men ingen verkan kunde upptäckas. Elektromagnetiska
hastighetseffekter av andra ordningen utebliva således liksom de optiska hastighetseffekterna av
andra ordningen (se sid. 898).

Lorentztransformationen. Om man emellertid i överensstämmelse med Lorentz’’
kontraktionshypotes (se sid. 901) räknar om alla längder så, som om materian hoptryckes
av den etervind, som uppstår, när materian rusar fram i den orörliga etern, slipper man
ifrån alla svårigheter och erhåller en full överensstämmelse mellan teorien och
observationerna av alla hastighetseffekter. Härigenom kommer den Lorentzska teorien att visa
sig överlägsen alla de teorier, som före Lorentz blivit uppställda för att klargöra
sammanhanget mellan etern och materian.

Denna omräkning av föremålens längder, som kallas för Lorentztransformation, kan
emellertid motiveras på andra grunder än genom antagandet om en etervind. Man kan
nämligen efter den tyske matematikern H. Minkowskis föredöme jämställa tiden med
rummets koordinater till en enda »värld» och exempelvis använda
Lorentztransformationen till att omräkna tiden för rummets olika punkter i stället för att omräkna avstånden
mellan punkterna, så att rummets alla punkter få ortstider, som stå i en bestämd relation
till varandra (se sid. 442). Eftersom alla observationer av längder ske genom samtidig
observation av längdens båda ändpunkter, måste en korrektion med hänsyn till
olikheten i ortstiderna medföra som resultat, att de verkliga längderna omräknas till
observerade längder i överensstämmelse med Lorentztransformationen. Denna relativitetsteori,
som av Minkowski (1907) lades till grund för en revision av Maxwell-Lorentz’ ekvationer,
gör således icke blott hypotesen om en etervind onödig, utan den kan rent av anses göra
hypotesen om en eter onödig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/1300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free