Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTROMAGNETISKA VÅGOR.
1281
»Detta arrangemang», säger Marconi, »bestod däri, att den ena ändan av Hertzska
oscillatorn eller gnistalstraren förbands med jorden och den andra till en tråd eller
kapa-citetsarea placerad högt över marken, ävensom däri, att mottagarens ena ända förbands
med jorden och den andra med en högt placerad konduktor» (fig. 1086).
Denna anordning, som patenterades den 2 juni 1896, innebar i grund och botten, att
Marconi införde en elektromagnetisk svängningskrets av betydligt större dimensioner än
den Hertzska och att han genom jordförbindningen fick en någorlunda utpräglad
spän-ningsnod vid jordändan. Fig. 1087 visar schematiskt strömfördelningen utefter denna
svängningskrets, enligt vilken vid god jordledning en strömbuk uppstår vid jorden,
medan strömnoden på grund av konduktorn
i överändan icke kommer till utbildning. Den
prickade linjen i fig. 1087 visar var
strömnoden skulle ligga, om konduktorn ersättes med
Fig. 1087. Strömfördelningen i
Marconis oscillator.
Fig. 1086. Marconis anordning med antenn
och jordledning.
en förlängd ledningstråd. Våglängden vid Marconis sändarekrets är således väsentligt
större än 4 ggr masthöjden. Genom att mottagaren bygges fullständigt symmetriskt, blir
denna någorlunda avstämd till sändarekretsens vågor. Marconi fann, att när han hade
som konduktörer två blecklådor med 30 cms sida och 2 meters masthöj d blev mottagning
möjlig på 30 meters distans, vid 4 meters masthöjd ökades distansen till 100 meter och
vid 8 meters masthöj d till 400 meter.
Marconi synes icke själv fattat innebörden av sitt »arrangemang», och själv säger han i
sin nobelföreläsning. »Det praktiska värdet av denna nyhet var obegriplig för många
fysiker under en avsevärd tid.» Marconi kallade sin anordning för antenn. Den liknar ju
också ett känselspröt, från vars övre ända man kunde tänka sig, att »gnistalstrarens» vågor
utkastas utan att hållas tillbaka av kullar och andra hinder. I själva verket stod Marconis
upptäckt av masthöjdens d. v. s. våglängdens inflytande på räckvidden i allra bästa
överensstämmelse med Bjerknes’ lagar för mottagningseffekten.
Marconi var ännu långt från en teknisk lösning av problemet. Visserligen kan man
med ökad höjd och ökad kapacitet hos antennen öka våglängden och därmed
mottagareeffektiviteten. Men ett rationellt tillvaratagande av sändareeffekten är omöjligt, så
länge sändarekretsens svängningar sättas i gång genom antennens långsamma
uppladdning till gnistöverslag. De stora spänningar, som härtill behövas, kräva
utomordentlig isolation, om ej alltför stora förluster skola göras genom avledning; telegrafering i
regnväder vore enligt denna metod praktiskt taget förkastlig. Marconis stora förtjänst
81—250164. Uppfinningarnas bok. L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
