Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTROMAGNETISKA VÅGOR.
1275
•och närmare kring tråden och slutligen sammanfalla med dess yta; vi torde kunna vara
säkra, att härvid ingen väsentlig ändring äger rum.»
De Hertzska försöken ha sedermera blivit upprepade och utvidgade i alla riktningar
av senare forskningar, och man har kommit till den bestämda slutsatsen, att de
elektromagnetiska vågorna i alla avseenden överensstämma med ljusvågorna, endast vågläng-
Fig. 1083. Det elektriska fältet vid en oscillators svängningar. Efter Hertz 1888.
Fig. 1084. Det elektriska fältet vid en väg utefter
en kabel, d) vid liten hastighet, &) vid 7/i2
ljushastighet, c) vid ljushastighet. Efter Hertz 1888.
den är olika. Genom att efter föredöme av den italienske fysikern A. Righi som oscillator
använda två små, nära varandra uppsatta metallkulor har man lyckats åstadkomma
elektromagnetiska strålar med så kort våglängd som 2 mm. Å andra sidan ha de tyska
fysikerna H. Rubens och N. N. Hagen lyckats genom upprepad selektiv reflexion isolera
ultraröda strålar med en våglängd av 0.6
mm, och dessa strålar ha vid spegling mot
metallytor visat en reflexions- och
absorp-tionsförmåga, som i överensstämmelse med
Maxwells teori står i intimt samband
med den speglande metallens elektriska
ledningsförmåga.
Telegraf- och telefonteknik. Redan
på 1700-talet sökte man utnyttja
elektricite
tens rörlighet efter metalltrådar till att på elektrisk väg överföra signaler från en ort till
en annan, s. k. elektr o statisk telegraf. Sedan det galvaniska elementet, galvanometern
och elektromagneten införts, låg uppfinnandet av nåltélegrafen, vid vilken en strömstöt
registrerades av en nålgalvanometers utslag, nära till hands. De första telegrafförsöken
av Marshall (1753), Sömmering (1809) och von Schilling-Cannstatt (1832) utnyttjade
flera kablar för de olika bokstavstecknens överföring och kunna därför endast räknas
till de vetenskapliga leksakerna. Gauss och Weber inrättade 1833 mellan observatoriet
och det fysikaliska institutet i Göttingen en telegraf med en enda dubbelledare, och
signalerna bildades genom kombination av nålutslag åt höger och vänster. Steinheil
uppfann 1838 metoden att använda en enda, i vardera ändan jordad kopparledning.
Den tekniska lösningen av telegrafen härrör från den amerikanske målaren Samuel
Morse (1791—1872), vilken 1837 demonstrerade den elektromagnetiska skrivtelegrafen
och i samband därmed uppfann det av punkter och streck sammansatta morsealfabetet.
Vid denna telegraf, som först i början av 1840-talet nådde teknisk fullkomning, sändas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
