Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTROMAGNETISKA VÅGOR.
1267
uppfatta det så, att fjädern i stället för att som förut betraktas såsom viktlös i
förhållande till kretsens övriga massa tänkes försedd med nämnvärd massa. Genom en dylik
utbredning av tröghets- och elasticitetsegenskaperna över kretsens hela material komma
masspunkterna icke att alla på en gång ha samma avvikelse och samma hastighet, så som
fallet är då all massa koncentrerats till en enda stel klump. I det elektriska fallet
motsvaras detta av att laddning och strömstyrka i olika punkter av spolens ledningstråd icke
äro densamma. Vid spolar lindade på vanligt sätt varv efter varv och varvlager efter
varvlager komma två på varandra befintliga varv att utgöra vitt skilda delar av tråden;
på grund av spänningsfallet efter tråden råder mellan dem en avsevärd spänning. När
två sådana varv ligga tätt intill varandra, åtskilda av isolering med rätt stor
dielektricitets-konstant, utgöra de således var sin beläggning av en kondensator med en icke obetydlig
Fig. 1074. En kvasistationär och två
icke-kvaei-stationära mekaniska svängningskretsar jämte
hastighetens fördelning över massan.
Fig. 1075. En kvasistationär och två
icke-kvasi-stationära elektromagnetiska svängningskretsar
jämte strömstyrkans fördelning i ledningen."^
kapacitet. För vissa ändamål vill man ha kapacitetsfria spolar; då måste de lindas antingen
så att intill varandra liggande varv också följa omedelbart efter varandra på tråden eller
också så att varven aldrig ligga tätt intill varandra utan i stället korsa varandra
(honey-combspolar) under bildning av en honungskakliknande gyttring. Endast vid
korsnings-punkterna råder i senare fallet kondensatorverkan. Vid kapacitetsfria spolar får man
undvika mellanlägg med stor dielektricitetskonstant.
En svängningskrets, vars olika punkter kännetecknas av att hastigheten resp,
strömstyrkan överallt har samma momentana värde, kallas en kvasistationär
svängningskrets (jfr sid. 542). Svängningsförloppet hos en dylik krets är det enklast tänkbara,
däremot är svängningsförloppet hos en icke-kvasistationär krets betydligt mer
komplicerat. I fig. 1074 återgivas olika mekaniska svängningskretsar ävensom hastigheten
för dess olika massdelar, och i fig. 1075 återgivas motsvarande elektromagnetiska
svängningskretsar jämte strömstyrkan för olika punkter av dess strömbana.
Det enklaste fallet av icke-kvasistationära svängningar är, när massa och elasticitet
resp, induktans och kapacitet äro likformigt fördelade. Ett mekaniskt exempel härpå
utgör en svängande sträng eller en i en pipa svängande luftmassa. Den elektromagnetiska
motsvarigheten härtill är en enda ledningstråd, antingen rak eller lindad i spiral.
Svängningarna hos en dylik krets kunna uppfattas såsom stående vågor med noder och
bukar. Vi göra här nedan en jämförelse mellan egensvängningar och
tvångssväng-ningar hos en mekanisk och en elektromagnetisk icke-kvasistationär krets; som
mekanisk krets taga vi därvid en spänd sträng, vars egenskaper tidigare klarlagts (se sid. 536).
Icke-kvasistationära egensvängningar.
1. En sträng är uppspänd i ett elastiskt
medium (luft, vatten el. dyl.). Dess
mittpunkt avlägsnas ur jämviktsläget medelst
en i en fin tråd verkande kraft, som långsamt
1. En metalltråd är isolerad och vid
mitten avbruten av ett gnistgap, vars
klämmor anslutits till en långsamt växande
spänning, vilken uppladdar tråden, varvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
