Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1250
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
kulformiga molekyler, vilka liksom kulorna i ett kullager förmedla rörelserna mellan
molekylarvirvlarna. Maxwells egen figur (se fig. 1062), i vilken molekylarvirvlarna
tecknats sexkantiga med däremellan befintliga små cirklar, vilka representera de
friktions-förmedlande kulorna, har en påfallande likhet med Cartesius’ bild över växelverkan mellan
materian och himmelsämnet (se fig. 1063).
Det skulle här föra för långt att försöka följa Maxwell i hans betraktelser. Och det
vore måhända icke heller så ändamålsenligt, ty erfarenheten visar, att dylika mekaniska
Fig. 1062. Maxwells bild av materian såsom
bildad av magnetiska molekylarvirvlar med
mellanliggande elektriska friktionspartiklar.
Efter Maxwell 1862.
Fig. 1063. Cartesius’ bild av materian såsom
bildad av materiepartiklar med mellanliggande
flnare partiklar av himmelsämnet.
Efter Cartesius 1637.
bilder förleda mindre kritiska personer att i dem se en »förklaring» av de elektriska och
magnetiska fenomenen. Ty med »förklaring» menar den okritiske ett återförande till
föreställningar om rörliga fluida eller om kroppar, som röra sig, snurra och knuffas. Sådana
mekaniska bilder äro ju så »lättfattliga» för en människa, som själv rör sig och stundom
både snurrar och knuffas. Maxwell själv har icke avsett att få en »förklaring», utan,
som han själv här ovan sagt om Thomsons elastiska analogi, ändamålet med en
bild är att giva en åskådning, vilken kan vara till ledning för det experimentella
och matematiska arbete, som är nödvändigt för att klarlägga lagarna för
fenomenen. I sitt 1873 publicerade huvudarbete A Treatise on Electricity and Magnetism
slopade Maxwell alla dylika bilder och höll sig uteslutande till den matematiska
teorien.
Det väsentligt nya resultat, vartill Maxwell genom sin mekaniska analogi kom,
var upptäckten av jörskjutningsströmmen. Detta nya begrepp behöver emellertid
ingalunda definieras i samband med mekaniska analogier; det sätt, varpå vi i det
föregående topografiskt klarlagt de elektromagnetiska fenomenen, utgör en tillräcklig
grund-vhl, varpå detta begrepp kan uppbyggas.
Enligt den gamla elektricitetsläran betraktas den elektriska strömmen från elektrisk
synpunkt såsom uteslutande förlagd till den ledande metallen. Laddningarna äro enligt
den na, åskådning något slags av små partiklar uppbyggd materia, och när dessa
små-partiklar flyttas framåt, utgöra de en elektrisk ström, s. k. konvektions ström
(medforslings-ström), med hänsyn till att laddningarna följa stillastående ledare kallas den även
ledning sström. Enligt de moderna åskådningarna är den elektriska strömmen däremot
huvudsakligen förlagd utanför ledaren och utgöres av elektriska fältrör i rörelse.
Laddningarna äro endast dessa fältrörs ändar, varigenom fältrören knytas till ledaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
