Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1248
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
enheter, erhållna ur grundenheternas multiplikation eller division med 108, varigenom
man skulle slippa alla de olika faktorerna (109, 108, 10, 10-1, 10-9) i c.g.s.-systemets
tekniska enheter. De tekniska enheterna behöva icke underkastas så stora omändringar.
Att sätta nya skalor i ampere- och voltmetrar bör ju icke för en elektrotekniker vara så
särdeles avskräckande. För instrumentfirmor bleve det rent av under övergångstiden
en icke föraktlig extra inkomstkälla, på samma sätt som införandet av metersystemet
ledde till vidgad fabrikation av vågar och viktsatser. Meteorologerna ha i våra dagar
visat ett gott föredöme genom att internationellt införa det absoluta måttsystemets
tryckenhet 106 dyn/cm2 under den av V. Bjerknes föreslagna benämningen bar, varigenom
omgraderingen av barometrar från millimeter till millibar blivit nödvändig.
Heavisides rationella enheter omfattas numera av alla fysiker vid teoretiska arbeten
rörande elektromagnetiska fält, experimentalfysici liksom elektroteknici använda
omväxlande elektrostatiska, elektromagnetiska och tekniska enheter. En reform skulle
därför medföra en avsevärd förenkling.
Maxwells elektromagnetiska lagar. Den betydelsefulla fysikaliska analogi,
som förefinnes mellan elektriska och magnetiska fält å ena sidan och en del andra
vektorfält å andra sidan, upptäcktes ju av William Thomson (se sid. 1196) och varför honom
vägledande vid hans matematiska beräkningar inom elektricitetsläran. Bland analogierna
finnes också det av oss tidigare omnämnda elastiska deformationsfältet. Även dylika
fält voro föremål för Thomsons uppmärksamhet. En av Thomson författad avhandling
därom torde få anses som den inspirationskälla, varur Maxwell hämtade uppslaget till sin
i fyra avdelningar författade avhandling »Om fysikaliska kraftlinjer», i vilken grunddragen
av hans teori första gången framläggas 1861—62. I denna avhandling karakteriserar
Maxwell Thomsons arbete på följande sätt:
»I Cambridge och Dublins matematiska journal har professor William Thomson i
januari 1847 givit en mekanisk framställning av elektriska, magnetiska och galvaniska
krafter medelst en elastisk kropps deformationer under inflytande av elastiska krafter.
Vid denna framställning motsvaras varje volymelements vridningsvinkel av den
magnetiska kraften på motsvarande ställe, och riktningen hos denna vridnings axel motsvarar
den magnetiska kraftens riktning. Den absoluta förskjutningen av en godtycklig partikel
motsvarar då till riktning och storlek det, som jag kallat elektrotoniskt tillstånd, och den
relativa förskjutningen av en partikel i förhållande till en omedelbart angränsande partikel
motsvarar till riktning och storlek den elektriska strömtätheten i denna punkt av fältet.
Denna framställningsmetod har icke till ändamål att förklara de observerade krafterna
genom verkan av spänningar i en elektrisk kropp, utan den utnyttjar blott de båda
problemens matematiska analogi för att underlätta åskådningen vid studiet av bägge.»
Redan Euler hade ju uppställt en elastisk eterteori för både ljuset och de elektriska
fenomenen, ehuru det experimentella underlaget för hans teori var tämligen klent
(se sid. 1054). Fresnels teori för ljusets vågrörelse, dubbelbrytning och polarisation (se
sid. 880) var även en elastisk eterteori men med betydligt klarare och mera djupgående
matematisk utformning. Thomsons avhandling pekade hän mot möjligheten till en
fördjupning även av den elastiska eterteorien för de elektriska fenomenen, och den hade
dessutom, som Maxwell i nyss citerade uttalande framhöll, den stora förtjänsten att framför
allt lägga huvudvikten vid sakens matematiska sida. Weber-Kohlrauschs bestämning
av den elektromagnetiska hastighetens talvärde och Faradays upptäckt av magnetfälts
inflytande på ljusets polarisation gåvo nya hållpunkter för en siffermässig kontroll av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
