Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT.
1243
fenomenen. Detta har man genomfört för det magnetiska måttsystemet och på så sätt
skapat det synnerligen omfattande elektromagnetiska måttsystemet. Bryggan mellan
magnetiska och elektriska storheter utgöres i detta system åtminstone skenbart (se
fig. 1061 och sid. 1245) av Ampères elektrodynamiska lag, enligt vilken strömstyrkan
kan definieras ur strömmens mekaniska verkan på en magnet. Den elektromagnetiska
enhetsströmmen definieras därvid så, att om den genomlöper en cirkelformig ledning
med 1 cm:s radie, så skall ett strömelement om 1 cm:s längd påverka den i cirkelns
medelpunkt placerade enhetspolen med en kraft av 1 dyn.
I nedanstående tablå finnas sammanförda de olika storheterna och deras
dimensioner i de båda måttsystemen ävensom reduktionsfaktorn för övergång från det el.-magn.
till det el.-stat, systemet.
el.-stat. el.-magn. red.-faktor
Laddning..............................Q c
El. förskjutning......................D L^^M1/2^1 c
El. fältstyrka........................E xlc
Spänning..............................V LV»Ml/*T~l
Ström (magn. spänning) . . I c
Magn. fältstyrka......................S c
Magn. induktion.......................B ltc
Kapacitet.............................C L L~x T2 c2
Induktans.............................L L’1 T2 L 1 c2
Dielektricitetskonstant . . . e dimensionslös L~2T2 c2
Permeabilitet........................u. L~2 T2 dimensionslös ’le2
Fig. 1061. Den magnetiska
enheten för strömstyrka är
så avpassad, att varje cm
av en cirkulär ledning med
1 cm:s radie och förande
enhetsströmmen påverkar en
enhetspol (m = 2) i cirkelns
centrum med en kraft av
en dyn.
För att övergå från elektromagnetiska enheter till elektrostatiska får man använda
den reduktionsfaktor, som angives i sista kolumnen. Denna reduktionsfaktor är för
elektrisk laddning c och har dimensionen LT~\ således en storhet, som kan uttryckas i
enheten cm/sek, eller med andra ord en hastighet, den
elektromagnetiska hastigheten. För övergång mellan en del andra
storheter är reduktionsfaktorn någon enkel potens ^/c, c2, 1/c2)
av denna hastighet.
Det, som kanske framför allt karakteriserar dessa
måttsystem, är deras godtyckliga inställning till de bägge
materialkonstanterna e och /a. I det elektrostatiska systemet antages
dielektricitetskoustanten e vara ett rent tal utan någon
dimension, medan däremot permeabiliteten [i får samma
dimension som omvända värdet av en hastighetskvadrat.
I det magnetiska systemet antages däremot /t vara ett rent tal
och £ ha dimensionen L~2T2. När härtill kommer att Coulombs
lag i sitt ursprungliga skick var ofullständig, därför att dessa materialkonstanter
saknades i formeln för denna lag, så följer därav, att den godtycklighet, som vidlåder
valet av dimension för materialkonstanterna, även smyger sig in, då man ur Coulombs
lag bestämmer dimensionerna för laddning och polstyrka. Om man finge handskas så
vårdslöst med materialkonstanter, som här varit fallet, så kunde man ju i det nyss
citerade sambandet a = s’V mellan vikt och volym även anse, att specifika vikten hos
olika material är ett rent tal utan dimension, och på så sätt bevisa, att vikten har
dimensionen L3. Genom att på detta sätt våldföra sig på materialkonstanterna skulle
man således kunna avskaffa vikten och bara behålla längd och tid som enheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
