Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT.
1241 •
Varje dubbelpil i denna kedja betecknar, att det finnes en möjlighet att åstadkomma
en experimentell anordning sådan, att den ena av de bägge storheterna på var sida om
pilen bestämmes av den andra och vice versa. Mot varje sådan pil svarar också ett
numeriskt sammanhang, en naturlag, för den enas beräkning ur den andra. Dessa lagar,
som i det föregående närmare behandlats, kunna skrivas i en enkel form, om man inför
beteckningen A för arealen av ett stycke nivåyta och l för längden av ett stycke
vektorlinje. Övergången och Q~>Q motsvaras icke av några lagar utan utgöres av en
ren räkneprocedur av den art, som i föregående exempel närmare visats. Man erhåller då
följande uttryck på elektricitetslärans formelsystem:
= B‘ A Divergenslagen för magnetfält.
B = pH Materialinflytande på statiska magnetfält.
I = H’l Virvellagen för magnetfält.
I = Q Första elektromagnetiska lagen.
Q — D- A Divergenslagen för elektriska fält.
D — eE Materialinflytande på statiska elektriska fält.
V = E • l Virvellagen för elektriska fält.
ø = V Andra elektromagnetiska lagen (induktionslagen).
V = BI Ohms lag för ledares materialinflytande på elektromagnetiska fält.
Det förtjänar starkt understrykas, att ingen av dessa lagar behandla de mekaniska
kraftverkningar, vilka i fjärrverkningsteorierna stodo i förgrunden och absorberade allt
intresse. De ovanstående lagarna äro framför allt uttryck för hur de magnetiska och
elektriska fälten själva gestalta sig på grund dels av deras inbördes växelverkan och dels
av deras växelverkan med olika material.
De mekaniska verkningarna på kroppar placerade i elektriska eller magnetiska fält
ansåg Faraday härröra från dragspänningar i fältrörens längdriktning och tryckspänningar
i deras tvärriktning. Maxwell underkastade dessa spänningar en matematisk analys och
kom till det resultatet, att drag- och tryckspänningar äro numeriskt lika och proportionella
mot fältintensitetens kvadrat. Skulle man genomföra beräkningen av dessa s. k.
max-wellska spänningar i anslutning till den i det föregående utvecklade topografiska teorien
för vektorfält, finge man till resultat, att de maxwellska drag- och tryckspänningarnas
talvärden äro inbördes lika och dessutom omvänt proportionella mot enhetsfackens
volym.
Måttsystem. Vid fastställandet av vetenskapliga och tekniska mått har man en viss
frihet i valet, som man i allmänhet begagnar sig av till att lägga räkningarna till rätta för
sig så enkelt som möjligt. Samtidigt har man sökt undvika att få nationellt betonade,
konventionella enheter för att därigenom underlätta ett internationellt bruk av måtten.
Metersystemets historia (se sid. 140 o. f.) och kalenderfrågans utveckling (se sid. 20)
visa, att dylika strävanden ha att kämpa med otroliga svårigheter. Inte ens de för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
