Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT. 1235
medelst elektrisk ström. Coulombrör och voltlameller äro därför icke naturliga
elektrostatiska mått på D och E, jämförbara med magnetiska måtten på B i gauss och H i
am-perevarv/cm. Det visar sig också, att i tomrummet D och E, mätta i dessa mått, icke bli
lika, utan i tomrummet gäller
D — ö0 E (el.-magn. enh.).
I detta samband betecknar således det el.-magn. måttet på tomrummets
dielektricitets-konstant. Vi skola längre fram se (sid. 1245), att denna konstant blivit uppmätt till värdet
d0 =–––––––= 0.844 • 10“13 coul/volt • cm.
4 % • 9 . 1011
Man kan även införa elektrostatiska mått, så att d0 = 1, och dessa mått användas
även vid vetenskapliga undersökningar, medan de elektromagnetiska måtten dominera
inom tekniken. Motsvarande formler bli därför
D — eE (el.-stat, enheter).
D = 0.844 • 10~13 g E (tekniska enheter).
Härvid betecknar £ dielektricitetskonstanten sådan den bestämdes av Faraday (se tabell
sid. 1184).
Fältrymligheten för en kondensators elektriska fält kallas kondensatorns kapacitet,
C, och mätes i farad. Enligt definition på fältrymligheten såsom förhållandet mellan
totala antalet enhetsrör, Q coulomb, och totala antalet enhetslameller, V volt, erhålles
C = — farad
V
i bästa överensstämmelse med vad som anförts på sid. 1042. För en kondensator med
två lika stora metallytor, A cm2, skilda åt av ett ämne med dielektricitetskonstanten £
och tjockleken l, kan man ur det föregående lätt få fram Thomsons formel för kapaciteten
(jfr sid. 1042). Det elektriska fältet i en sådan kondensator blir nämligen homogent,
ifall tjockleken l är liten i förhållande till ytan A. Endast vid metallbeläggens kanter
sker en svag läckning, vilken kan studeras i anslutning till fig. 1042, som ju även
representerar en dylik kondensators elektriska fält. Läckningen kan man emellertid bortse
ifrån och anse, att både fältrör och fältlameller äro jämntjocka, så att D och E äro
konstanta i kondensatorfältet. Hela laddningen, d. v. s. totala antalet enhetsrör, Q coulomb,
måste framgå ur antalet enhetsrör per cm2, D coul/cm2, genom multiplikation med A cm2,
så att Q = DA = eö0EA. På samma sätt fås kondensatorspänningen, d. v. s. totala
antalet enhetslameller, V volt, ur E volt/cm genom multiplikation med l cm, V = l • E.
Om dessa båda likheter divideras, erhåller man kapaciteten för en plattkondensator:
C—eö0 — farad.
l
Formeln, som överensstämmer med Thomsons 1854 beräknade formel (se sid. 1042),
ger tydligt vid handen, att kondensatorns egenskaper icke det ringaste betingas av dess
metalldelar utan av det mellan metallbegränsningarna belägna elektriska fältet. Fig.
1056 och 1057 ge en motsvarande topografisk bild av kondensatorns egenskaper. Är en
luftkondensators, £ = 1, bägge plattor motsatt laddade, så får fältet den karaktär fig.
1056 utvisar. Enhetsfacken ligga tämligen hårt ihoppressade, och spänningen, mätt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
